Trygåskölen

Trygåskölen är ett stort, väglöst och mycket varierat naturreservat, där myrar blandar sig med skogarna. Området ligger nedanför Vedungsfjällens naturreservat. Här finns inga anordningar för friluftslivet, men det är ändå lätt att ta sig fram på åsryggarna.

Gamla torra tallskogar på grusiga åsar

I det här reservatet blandar sig skogarna med myrarna, huller om buller. Skogen växer på moränkullar eller på getryggsåsar, samt som sumpskog längs vattendragen. På de torra åsarna är det mest tall som klarar av att växa. Här finns en hel del riktigt gamla träd. De som inte längre lever, står kvar som torrträd eller som liggande lågor. Dessa kan finnas kvar väldigt länge, i denna torra miljö, innan de bryts ned. Här hittas bland annat dvärgbägarlaven, som växer på lågor av träd som kanske grodde på 1400-talet! Laven är närmast en karaktärsart för denna del av området. Det finns gott om boträd där bland annat tornseglare häckar. Sumpskogarna längs bäckar och myrkanter har ett mycket stort värde tack vare den ringa mänskliga påverkan som skett. En av sumpskogarna har av forskare föreslagits vara en av Sveriges minst påverkade, med granar som är upp mot 280 år gamla.

Rara arter av ticka och bagge

Urskogsprägeln med såväl grova som klenare granar och massvis av lågor ger här livsutrymme åt många skyddsvärda arter. Några som kan nämnas är lappticka, taigaskinn, blackticka, varglav, tallstocksticka och en rik förekomst av mindre barkplattbagge.

Kärr och sumpskog med höga värden

Övrig mark utgörs av omfattande myrområden. Trygåskölen är ett rikkärr med stor förekomst av gräsull. Andra mer krävande arter är huvudstarr som finns i stora bestånd samt glansvide. Kärret avvattnas på bred front mot skogen i väster där den övergår i gransumpskog. Källorna-Storkölen väster om Dyvelberget ligger i ett drumliniserat landskap med inslag av tallskog på moränkullar och små åsar. Området avvattnas via Dyvelan som går tvärsigenom området omgiven av sumpskog.