Vaverön

Reservatet består av Vaverön och en omgivande bård av vatten. Området har skyddats både för naturvärdenas och friluftslivets skull.

100-årig tallskog

En drygt 100-årig tallskog växer på ön. Där finns även enstaka granar och lövträd. Längs stränderna löper ett band med gråal, viden, rönn och pors. På marken växer det mest ris (lingon, blåbär, kråkbär, ljung) och mossor.

Rösen från järnåldern

Stränderna runt ön är steniga och botten runtom ön består av grus och sand. På ön finns också två samlingar av stenrösen som antagligen har sitt ursprung från järnåldern. Rösena är noterade i Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister för Leksands socken. Tvärs över och runt ön löper ett antal stigar.

Ta båten till ön och övernatta

Vaverön är mycket betydelsefull för det båtburna friluftslivet i Siljan och det finns en väl skyddad gästhamn på öns sydsida. Från land tar man sig enkelt ut till ön med en av de två roddbåtarna som finns för transporter till och från ön. Det bjuds även goda möjligheter att övernatta på ön, dels finns bokningsbara stugor och dels en alltid öppen eldpallkoja. Ön har genom sina fina naturvärden, det fantastiska läget och sin lättillgänglighet mycket stora värden för friluftslivet.

Markanvändning förr och nu

Vaverön har antagligen varit betydelsefull för sjöfarare under lång tid, och fortfarande söker båtfolket skydd undan nordvästliga vindar i hamnen. Lämningar från järnåldern talar om att ön nyttjats av människor sedan lång tid tillbaka. Ön har också fungerat som betesmark för får och killingar. Senast på 1800-talet fraktade Hjortnäs- och Sunnanängsbönder över djuren i kyrkbåtar så de fick ströva fritt och beta på ön. Idag nyttjas ön för friluftsliv i olika former.