Sörmyren-Hynsån

Detta reservat bjuder på ett av länets finaste myrområden. Mossrikedomen är stor liksom de fågelarter som gärna besöker området. Vandra fram på stigen i norr, men var försiktig om du ger dig ut på myren, så du inte kliver ner i någon vattenfylld göl.

Sörmyrens myllrande myrmarker

Sörmyren är en högmosse som har blivit utpekad som ett av länets och landets mest värdefulla myrområden. Mångfalden av vitmossarter är stor. Här växer bland annat björnvitmossa, flaggvitmossa och granvitmossa. En fullständig artlista går att finna i skötselplanen.

På myrmarken utmärker sig den excentriska högmossen. En mosse kan endast ta upp vatten från regn och det som växer uppe på mossen är därför arter som inte kräver mycket näring. Vid Sörmyren ligger mossens högsta punkt inte i mitten, utan i utkanten. Det är därför den kallas excentrisk. I mitten av mossen ligger vattenfyllda gölar, där långbenta vadarfåglar gärna spatserar. Med sina smala näbbar silar de vattnet och dyn på jakt efter insekter. I de torraste delarna av mossen står krokiga små tallar och på marken växer det odon, kråkbär, ljung och tranbär.

I den södra delen av myren tar kärren över. Här finns det både trådstarr- och flaskstarrkärr. Och ännu längre söderut finns rismossar, sumpskog och skogskärr.

Livet under ytan

Från sjön Hyn slingrar sig Hynsån fram genom skog och myr, in i reservatet för att slutligen rinna ut i sjön Svarten. Under ytan lever många olika fiskar och några av dem är stensimpa, elritsa, abborre och öring. Det finns även spår av bäver vid Hynsån.

Hynsåns vatten har burit timmerstockar som flottades bort från skogen där de fällts. Nästan alla vattendrag i Sverige har någon gång använts för flottning. Inför flottningen rensades stora stenar från åarna och ibland grävdes de djupare för att stockarna skulle komma fram snabbare. Idag restaureras vattendrag eftersom flottningen har påverkat många vattenlevande arter negativt.

Vattnet som botade sjukdomar

Norr om leden, öster om Edlabäcken ligger en trefaldighetskälla. Förr i tiden trodde man att källan kunde bota sjukdomar om man drack från den. Då skulle vattnet ta med sig sjukdomarna norrut, som var de ondas hemvist. Vid källan växer mossorna kärrkrokmossa och purpurvitmossa. Purpurvitmossans nästan vinröda färg ger det annars gröngula mosstäcket ett speciellt utseende.

Besöksinformation

För att besöka reservatet tar du avtagsvägen mot Båt-Pers, cirka 1,5 km söder om Svartnäs.
Efter att du passerat byn går det en grusväg in åt sydväst. Följ denna till vändplanen där du kan parkera. Följ sedan vandringsleden, så kommer du till reservatet.

Reservatsskylt saknas i dagsläget.

Parkering – tänk på framkomligheten för alla

Vintertid är den sista stickvägen inte plogad. Då finns eventuellt parkeringsmöjlighet vid slutvändplanen på Båt-Persvägen. Tänk på att:

• Parkera så att större fordon/fordon med släp fortfarande kan använda vändplanen för att vända.
• Vägen måste vara framkomlig för större fordon. Parkera därför inte längs vägen eller på eventuella breddningar av plogningen längs vägen.

Vandringsled

Vandringsleden som går längs den gamla vägen i norra delen av reservatet ingår som en del i en längre vandringsled, se Falu kommuns naturkarta för mer information. Längs den gamla vägen går också en skoterled.