Vargkitteln

I naturreservaten Vargkitteln och Trolldalen forsade en mäktig isälv fram när inlandsisen smälte för 10 000 år sedan. Vattnet slipade dalsidans kanter och satte snurr på stora stenar, som borrade sig rakt ner i berget och bildade så kallade jättegrytor. De branta dalsidorna är klädda av gammal skog med många sällsynta mossor, lavar och svampar.

Isälven formade dalen

Naturreservaten Vargkitteln och Trolldalen är delar av samma sprickdal, Östra Trolldalen. Sprickbildningen uppstod redan när Kilsbergen bildades för flera miljoner år sedan. Men det var först vid den senaste istiden, för omkring 10 000 år sedan, som Östra Trolldalen fick sina dramatiska och säregna former. När inlandsisen började smälta bildades en stor sjö i Kilsbergen. Vattnet fortsatte mot havet genom dalen, där de forsande vattenmassorna slipade berg och block på sin väg. En del av de stenar som den mäktiga isälven spolade med sig genom Östra Trolldalen hamnade vid en dåtida havsstrand som idag ligger i naturreservatet Lövbrickan. Det finkorniga materialet, sand och lera, fördes vidare ut i havet och sedimenterade på den havsbotten som senare skulle bli den bördiga Närkeslätten.

Mer information om naturreservatet Lövbrickan

Mer information om naturreservatet Trolldalen

Jättegrytor och dödisgropar

Naturreservatet Vargkitteln har fått sitt namn av en välkänd jättegryta i Östra Trolldalen. Jättegrytorna är de mest säregna spåren efter smältvattnets framfart i Östra Trolldalen. Enligt äldre teorier var det en så kallad löparsten som med hjälp av vattnets strömmar gröpte ur dessa grytor. Idag lyfter geologerna fram en annan huvudorsak, en process som kallas kavitation. Det strömmande vattnet påverkades av högt tryck från isen. Vid en bergknalle eller annat hinder ökades vattenströmmens hastighet, för att sedan efter hindret tvärt avta. De bubblor som fanns i vattnet, bildade av gaser, löstes upp när vattenströmmens hastighet plötsligt minskade. Kraften som bildades av de upplösande bubblorna gröpte likt en hammare ur berget. Sten och grus i det forsande vattnet har sedan hjälpt till att gröpa ur och polera grytorna. Andra spår efter inlandsisens är de dödisgropar som ligger i södra delen av reservatet. De har bildats av stora, kvardröjande isblock, som överlagrats av grus och sten. När isblocken till sist smälte undan bildades gropar där isblocken legat.

Näringsrik mark

Större delen av skogen i Vargkittelns naturreservat är tydligt påverkad av skogsbruk men längs de svårtillgängliga dalsidorna i reservatets norra del står orörd granskog med inslag av björk och asp. Bitvis är marken så näringsrik att kräsna ädellövträd som lind och alm kan bilda små bestånd. Blåsippa, trolldruva och vårärt skvallrar också om god tillgång på näring.