Ljustjärnsskogen

Naturreservatet Ljustjärnsskogen är ett variationsrikt skogsområde. Här finns träd i olika åldrar och öppna och slutna miljöer om vartannat. I skogen finns spår efter både skogsbrand koltillverkning. I reservatet finns ovanliga lavar, svampar, mossor och djur, arter som inte kan leva i våra vanliga produktionsskogar.

Mark täckt av mossa

Den gamla granskogen står högrest bland de små bergen i sluttningarna kring den trolska lilla Ljustjärnen. De gamla stigarna som korsat trakten är ännu synliga i den dunkla skogen i den sydöstra branten mot tjärnen. På Kroktjärnsbergets sluttningar växer granskogen tät och den mörka, fuktiga marken täcks av ett tjockt mosslager. På bergets sluttningar finns det gott om hänglavar i träden, bland annat den sällsynta violettgrå
tagellav.

Djur och växter som trivs i gammal skog

Skogen i Ljustjärnsskogen är variationsrik på många sätt. I området finns många gamla träd men också många döda träd. Gransotdyna, gränsticka och ullticka är exempel på svampar som växer på omkullfallna döda gran- eller tallstammar. Har du tur kan du få se både tretåig hackspett och tjäder. Tretåig hackspett är beroende av döda eller döende träd där den hittar en stor del av sin föda i form av barkborrar. Några exempel på sällsynta lavar som påträffats i reservatet är skuggblåslav, broktagel och norsk näverlav. Leta efter dem på stenblock med tvära sidor i fuktiga lägen.

Spår efter koltillverkning

Här och var i skogen finns spår efter tillverkning av träkol, i form av kolbottnar där kolmilan en gång stod. Kolning var en viktig inkomstkälla för traktens torpare. Det färdiga kolet användes för att tillverka järn i hyttorna. I området finns även spår efter flera skogsbränder, i form av sotiga stubbar och sår stammarna på äldre träd.