Stockebäcksäng

Naturreservatet Stockebäcksäng är ett litet reservat med en rik flora och ett rikt fågelliv. Större delen av reservatet består av lundartad ädellövskog, där dungar av lövträd bildar ett sammanhängande tätt lövverk. Men här finns även inslag av små kärr, bergknallar och öppen torräng.

Mark som brukats länge av människan

I naturreservatet finns flera röjningsrösen och stenmurar,som vittnar om mödan att bryta mark för odling och slåtter.Marken här brukades i gångna tider som åker och ängsmark.När det inte längre lönade sig att bruka marken,lämnades den att sakta växa igen av lövträd och buskar.Under det täta lövtaket fick ängsväxterna svårt att klara sig
och istället bredde lövskogens mer skuggtåliga växter ut sig.

Våren är lövskogens blomningstid

Lövskogen i reservatet består främst av ask, asp och ek. Här finns även gott om buskar som hassel och skogstry,men även olvon, måbär, rosor och tibast. Tycker du om blommor är våren bästa tiden för ett besök. Då möts du av blåsippa, lungört, skogsviol och vätteros. Samt lite ovanligare arter som vårärt och underviol. På sommaren blommar stenbär, skogsvicker, vispstarr och lundgröe, men också den ståtliga orkidén skogsknipprot.

Sommarens ängsblommor

Här och var i reservatet finns ännu små ytor av ängskaraktär. Jämfört med lövskogen blommar ängens växter senare. Kommer du hit en sommardag hittar du i de öppnare markerna gullviva, blåklockor, bergmynta, prästkrage, gulvial och åkervädd. Ja listan kan göras längre, ge dig ut på upptäcktsfärd och hitta fler.

Död ved lever

Tycker du att det ser lite skräpigt ut här och var i reservatet? Här får döda träd och grenar ligga kvar och sakta multna. I den döda veden lever många olika småkryp och svampar. Tillsammans hjälper de till att bryta ner veden till jord igen. Det är ont om död ved i dagens skogar och öppna marker, därför är många av de arter som är beroende av död ved hotade. Den döda vedens småkryp blir också ett populärt skafferi för fåglar som den mindre hackspetten som häckar i området.