Segersjö

Naturreservatet Segersjös jätteekar berättar om en svunnen tid, då fartyg byggdes av ekvirke, kungen hade oinskränkt makt och jordbrukslandskapet såg helt annorlunda ut än idag. De gamla ekarna är också bostad och livsmiljö för sällsynta insekter och lavar.

Gravfält från järnåldern

Eklandskapet vid Segersjö ligger i en gammal kulturbygd som varit bebodd och brukad under mycket lång tid. I trakten finns flera forntida lämningar. Inom reservatet ligger bland annat gravfält med gravhögar och en domarring från järnåldern (500 fKr-1050 efter Kristus). Vägen genom reservatet är en gammal färdväg som följer höjderna genom det i övrigt flacka landskapet. Gården Segersjö har anor från medeltiden.

Kungens ekar

Även ekarna är en del av traktens kulturhistoria. Naturreservatet Segersjö har bildats för att bevara en unik rest av ett eklandskap. Dessutom har 36 grova ekar utanför reservatet skyddats som naturminne. Grova ekar och hela landskap med spridda ekar var vanligare förr. En orsak var att alla ekar tillhörde kungen. Detta för att det skulle finnas tillräckligt med bra virke för att bygga krigsfartyg. Förbudet att hugga ner ek gällde från medeltiden ända fram till 1800-talet. Adeln var undantagen från förbudet, men på adelns marker blev ekarna ändå kvar eftersom de signalerade rikedom.

Trädrika ängar var vanliga förr

Jordbrukslandskapet såg också helt annorlunda ut förr i tiden. Innan handelsgödseln började användas krävdes stora ängsmarker. Ängen gav vinterfoder till boskapen, som i sin tur gav gödsel till åkrarna. Landskapet dominerades därför länge av trädrika ängar och betesmarker. Eklandskapet i Segersjö ger en bild av hur stora delar av landskapet såg ut för några hundra år sedan.

Sällsynta insekter och svampar

Över 1000 arter är mer eller mindre beroende av ek. Eken intar en särställning som värdträd för olika lavar, insekter och svampar. Men det duger inte med vilka ekar som helst. Det är de gamla, grova och ofta ihåliga ekarna med solbelyst bark som är mest intressanta. I takt med att sådana träd blir allt ovanligare har också de arter som lever i och på dem blivit allt sällsyntare.

Här trivs guldbaggen

I Segersjös ekar lever bland annat de ovanliga skalbaggarna brun guldbagge och trubbtandad lövknäppare. Båda är beroende av mulm – ett brunt mjöl bestående av nedbruten ved, rester av djur, gamla fågelbon och annat som samlas inuti ihåliga träd. Andra sällsynta arter i Segersjös ekhagar är lavarna ekspik och brun nållav, som växer i solbelysta barksprickor.

Tillgänglighet

Segersjö hör till nivå 1 i Länsstyrelsens nivåläggning av länets naturreservat, vilket innebär att reservatet saknar friluftslivsanläggningar förutom några grindar som gör att du kan passera stängslet på några platser i beteshagarna. Ta hänsyn till betesdjuren, var noga med att stänga grindarna och håll hunden kopplad.

Läs mer om nivåläggningen och skötsel av skyddad natur