Oxaryggen

Naturreservaten Oxaryggen, Nalavibergs ekäng och Broby äng är tre naturreservat som ligger intill varandra utmed en drumlinrygg. Genom reservaten leder en markerad stig genom ekhagar och lundar. De tre naturreservaten utgör en viktig del i ett drumlinområde av riksintresse.

Ängar och lövskog

Oxaryggen är en öppen ängsmark med rik torrängsflora. Ett besök under sommaren rekommenderas. Då blommar många av de traditionella ängsblommor som vi förknippar så mycket med den svenska sommaren. Norr om Oxaryggen ligger naturreservatet Nalavibergs ekäng, där det finns gott om gamla knotiga ekar och en rik lundflora. I de gamla ekarna bor bland annat läderbaggen, en hotad och ovanlig skalbagge. Ännu lite längre norrut ligger naturreservatet Broby äng, där det tidigare öppna landskapet gradvis fått växa igen, sedan betet upphört i slutet av 1970-talet. I dag består Broby äng av en sluten, lundartad lövskog med ek, hassel, ask, asp, alm, lönn och vildapel. I östra delen av Broby äng, vid parkeringen, finns en före detta åker som numera sköts som en äng och varje sommar slås med lie av frivilliga krafter.

Drumlinområdet

Naturreservaten hör till det så kallade drumlinområdet, som omfattar delar av Knista, Edsberg och Hackvad socknar i Lekebergs kommun samt delar av Hardemo och Viby socknar i Kumla respektive Hallsbergs kommun. Området är av riksintresse för såväl naturvård som kulturmiljövård. Landskapet kännetecknas av långsträckta eller ovala höjdryggar av morän, så kallade drumliner, med mellanliggande flacka sänkor. Drumlinerna formades under istiden och bildades vid inlandsisens avsmältning.

Gravfält från järnåldern

Området har en lång historia av mänskligt nyttjande. Fynd av bland annat en stenyxa och en pilspets av flinta tyder på att människor har vistats i området redan under stenåldern, för cirka 4 000–6 000 år sedan. På krönet av drumlinen, i den södra delen av reservatsområdet, ligger två förhistoriska gravfält med sammanlagt minst 70 gravar. De består av låga, runda stensättningar och är troligen från äldre järnåldern, ca 500 före Kristi födelse–550 efter Kristi födelse. I den norra delen av Nalavibergs ekäng ligger länets största gravfält med minst 200 gravar, både högar och runda stensättningar. Fynd från detta gravfält visar att det troligen är från yngre järnåldern, ca 550–1050.

Ekskog sedan tusentals år

Här har det funnits en skog av ekar sedan den så kallade värmetiden för cirka 8 000 år sedan, då klimatet var varmare här än idag. Nutidens eklandskap har dock formats genom människans långvariga och kontinuerliga användande av området.

Växter och svampar

Oxaryggens öppna torräng sköts med årlig slåtter. Gulmåra, liten blåklocka, backanis, brudbröd och käringtand breder här ut sig som en färgrik matta. Här växer också tjärblomster, backsmultron, gullviva, bergmynta, gråfibbla, rödklint samt sötvedel. I Nalavibergs ekäng finner man en mängd växter, såsom långsvingel, trolldruva och smånunneört. Här finns förutom ekar inslag av asp, sötkörsbär, björk, hagtorn och hassel. En artrik och spännande svampflora är knuten till ekarna, bland annat finns här oxtungsvamp, ekticka och blekticka, bleksopp och eldsopp. De stora ekarna hyser ett rikt djurliv, och där trivs också många hotade och ovanliga insekter. Här har påträffats 24 mer eller mindre hotade skalbaggar, bland annat läderbagge, en skalbagge som är anpassad till att leva i ihåliga ekar som är äldre än 200 år.

Fåglar

Det finns gott om fåglar i området. De ihåliga ekarna ger bra boplatser åt skogsduva, kattuggla och nötväcka. Här finns även flera olika mesar, trastar, sångare och finkar. En karaktärsart bland finkarna är stenknäck.