Sveafallen

Mjukt rundade hällar och block

Hällar och block som formats av framforsande vatten, Sveafallen. Foto: Elisabeth Karlsson

Naturreservatet Sveafallen är ett välkänt nyckelområde för den geologiska forskningen omkring Ancylussjöns forna utlopp under senare delen av istiden. I dag är området skogbevuxet, men man kan se spår av isavsmältningen i form av bland annat jättegrytor och flyttblock.

Historik

När inlandsisen drog sig tillbaka för 10 000 år sedan låg stora delar av dagens Sverige under vatten. Ett stort innanhav, Yoldiahavet, dubbelt så stort som dagens Östersjön, täckte stora delar av Svealand och halva Finland. Landet som varit nedtryckt under den 3 000 meter tjocka isen höjde sig successivt. Denna landhöjning, som fortsätter än i dag, höjde landytan med 160 meter i Degerforsområdet. Allteftersom landet höjde sig snördes Närkesundet av. Så småningom återstod endast ett smalt sund, det som brukar kallas Svea älv. Den mynnade via Vänern ut i Västerhavet.

Olika teorier

Områdets stora geologiska betydelse upptäcktes först på 1920-talet av professorerna Munthe och von Post. Den tidiga forskningen påstod bland annat att det, på grund av en markant nivåskillnad mellan Ancylussjön och Västerhavet, uppstod kraftiga vattenfall i området. Man gjorde jämförelser med dagens Niagarafall och menade att Sveafallen kan ha varit tre gånger så stora. Dessa antaganden har sedan lockat mängder av turister. Senare forskning, bland annat av professor Fredén på 1960–70-talet, menar att det inte fanns någon större nivåskillnad mellan haven och att det därför inte var fråga om några egentliga vattenfall. Däremot fanns under en tid ett smalt sund här vid Degerfors, där stora mängder vatten forsade fram.

Spår efter jättar?

I Sveafallen finns en mängd så kallade jättegrytor. De minsta är bara några decimeter breda skålar i urberget, medan de största är 1–4 meter breda och upp till 8–10 meter djupa. Hittills har över 200 grytor hittats, men varje år upptäcks nya grytor. Men hur uppstod dessa urgröpningar i berget? För våra förfäder som aldrig hört talas om någon istid, var stora och starka jättar en minst lika bra förklaring. De stora hålen trodde man jättarna hade lagat sin mat i. Kanske har du sett stora block lite här och var i området? Idag säger vi flyttblock, i äldre tid kallades de jättekast. Enligt gamla sägner ogillade jättarna kyrkklockors klang och kastade därför stora stenar åt det håll oljudet hördes. Idag vet vi att dessa block som ligger lite här och har placerats ut av den senaste inlandsisen. Likt en hyvel gled isen fram och bröt loss bitar från berggrunden som den sedan förde med sig, ibland riktigt långa sträckor.

Jättegrytor

De flesta grytorna i Sveafallen har bildats i samband med att området täcktes av en kilometertjock is. Smältvatten störtade då ner i isens sprickor och rännor för att bilda isälvar under isen. Enligt äldre teorier var det en så kallad löparsten som med hjälp av vattnets strömmar gröpte ur dessa grytor. Idag lyfter geologerna fram en annan huvudorsak, en process som kallas kavitation. Det strömmande vattnet påverkades av högt tryck från isen. Vid en bergknalle eller annat hinder ökades vattenströmmens hastighet, för att sedan efter hindret tvärt avta. De bubblor som fanns i vattnet, bildade av gaser, löstes upp när vattenströmmens hastighet plötsligt minskade. Kraften som bildades av de upplösande bubblorna gröpte likt en hammare ur berget. Sten och grus i det forsande vattnet har sedan hjälpt till att gröpa ur och polera grytorna.

Strömrännor

I naturreservatet kan man se fem strömrännor. Exakt när dessa bildades vet inte geologerna. Troligen redan före den period då landhöjningen skapade det smala sund där Svea älvs vatten avtappade Ancylussjön. Men säkert har dessa vattenmassor fortsatt forma och slipa ner dessa fåror. De tydligaste strömrännorna är Domedagsdalen och Bergtjärnsrännan. Domedagsdalen är den djupaste rännan och har på sin västra sida en brant klippvägg med en högsta punkt på 17 meter ovanför marken. I den södra delen av reservatet, vid Bergtjärn, finns Bergtjärnsrännan. Där skjuter en hög och lodrät klippa ut över tjärnen. I detta område finns också vattendelaren (med sin lägsta punkt i området) mellan Östersjön och Skagerrak.

Naturen och växtligheten

Naturen vid Sveafallen består av barrskog, dominerad av tall, som växer på hällmark. I några delar av området sköts skogen genom aktiva åtgärder för att hålla öppet så att man får en god sikt och överblick över området. Övrig skog lämnas för fri utveckling. Bergglim växer sparsamt på några hällmarker. Även knärot har en säker växtplats i närheten av Grytområdet. Inom Sveafallen finns också några skogbevuxna sankområden. I den södra delen av reservatet är mark och stenar täckta av mossa. Där kan man uppleva skogar som påminner om John Bauers trollskogar.

Vandringsleder och tillgänglighet

Det finns vandringsleder med varierande längd och svårighetsgrad i naturreservatet. Den korta slingan genom Domedagsdalen är cirka 1,4 kilometer lång och lätt att gå. Den längsta runt Bergtjärn och vattendelarpunkten är cirka 5,3 kilometer lång. Den är i sin södra del kuperad och mer svårgången. Vandringslederna och jättegrytorna är utmärkta med en orange markering på träd och klippor. Om man utgår från stora parkeringen vid Kulturcentrum Berget, längst i norr, kommer man efter cirka 50 meter fram till informationen och vandringsledernas startpunkt. Området i Domedagsdalen är delvis anpassat för personer med rörelsenedsättning. Den är lättast att nå från järnverkets parkeringsplats, strax norr om dalgång

Föreskrifter

I naturreservatet är det förbjudet att:

  • skada mark eller växtlighet
  • köra motordrivet fordon
  • tälta eller ställa upp husvagn
  • elda
  • plocka blommor, gräs, mossor eller lavar
  • sätta upp tavla, plakat, affisch, skylt, inskrift eller liknande
  • anordna orienteringskontroller eller snitslade spår

Serviceinformation

  • Eldplats Eldplats
  • Informationstavla Informationstavla
  • Parkering Parkering
  • Rastplats Rastplats
  • Stig Stig

Kontakt

Fakta

Kommun: Degerfors
Bildat år: 1975
Areal: 88 hektar
Markägare: Sveaskog AB samt Naturvårdsverket
Förvaltare: Länsstyrelsen
Reservatsbildare: Länsstyrelsen

Beslut och skötselplan naturreservatet Sveafallen Pdf, 2.1 MB.

Teckentolkad information

NATURliga möjligheter - företagens guide till naturreservaten

 

Symbol vandra, elda grön