Herrfallsäng

I naturreservatet Herrfallsäng kan du uppleva blomsterprakt och fågelsång längs en lättgången stig genom öppna marker. Här har den kalkrika marken tillsammans med århundraden av slåtter och bete skapat en mycket artrik ängsmiljö, med hela 300 olika kärlväxter. Men i reservatet finns också lövlundar, kallkällor och ett rikt kärr med många orkidéer.

Kalkrik jord

Herrfallsäng ligger uppe på det magra urberget, på kanten av en förkastning. Området sluttar norrut ner mot Närkeslätten som vilar på en yngre berggrund av kalksten. Några kilometer längre norrut, vid Yxhult, finns en större kalkförekomst. När inlandsisen gled från norr mot söder, rev den med sig kalksten och spred ut den som ett jordlager över urberget här söder om slätten. Det är därför som jorden i Herrfallsäng är kalkrik. Läget i sluttningen skapar ett rikt flöde av grundvatten. Det är dessa förhållanden som tillsammans bidragit till områdets rika växtlighet. Så artrik och vacker var Herrfallsäng att den fridlystes redan år 1934 och blev naturreservat år 1973.

Lövskogen blev odlingslandskap

Det öppna, ljusa landskapet vid Herrfallsäng är till stor del skapat av människan. En gång växte täta lövskogar i sluttningen men med tiden kom människan att hugga ner skogen och börja bruka jorden. Markerna vid Herrfallsäng kan mycket väl ha varit brukade sen järnåldern. De äldsta skriftliga bevisen och kartorna är från 1700- och 1800-talet och visar att området använts av bönder under flera hundra år. Herrfallsäng låg tidigare under gårdarna Herrefallet och Melsätter men kom senare att tillhöra gården Bresätter. Då utgjordes dagens naturreservat i öster av en beteshage med lövträd och i väster av träd- och buskbärande ängsmark. De båda nuvarande betesmarkerna har i sen tid varit åkermark, men dessförinnan brukats som äng. Även en del av det sydvästliga lundområdet var vid 1800-talets början uppodlad.

Torpen vid Herrfallsäng

I Herrfallsäng har det funnits fyra torp. Två av dessa finns kvar idag. Lundbomstorpet byggdes som soldattorp i början av 1800-talet medan nuvarande bebyggelsen vid Enebacken har tillkommit efter 1874. Lundblomstorpet är idag öppet för allmänheten som raststuga medan det andra torpet används av Naturskyddsföreningen. I ett soldattorp bodde en soldat, oftast med sin familj. Att ha ett torp med lite jord att bruka var en löneförmån för soldaten, för att denne stod till tjänst att rycka in vid krig. Bönderna som fick i uppdrag av Kungen att utrusta och avlöna en soldat kallades för roten. De torpare som inte var soldater fick bruka sin jord mot att de utförde arbete, vid den gård som torpet hörde till.

Höskörd på löväng och sidvallsäng

Det var från ängen man samlade in höet som sedan sparades som vinterfoder åt boskapen. Under sommaren kunde djuren gå ute och beta men på vintern stod de inne i stall och ladugård. I Herrfallsäng växer det grupper av hasselbuskar och lövträd på ängsmarken, så kallad löväng. Buskarna och träden pumpar upp näring från jorden och skuggar samtidigt gräs och örter lagom mycket så att de inte torkar så lätt. Träden ska stå så pass glest att solljuset ändå kommer åt att värma marken. Från träden skar man förr ofta friska kvistar för att torka till foder åt djuren. Det kallades för att hamla och gav träden en speciell form, en kraftig stam med en boll av unga kvistar. Hö hämtades längre tillbaka i tiden även från reservatets rikkärr. Rikkärret är en ängstyp som brukar kallas sidvallsäng. Idag slås ängen med maskin, men tidigast i slutet av juli så att ängsväxterna har hunnit gå i frö. Höet tas bort för att det inte ska ligga och göda marken. På de gamla åkermarkerna öster och väster om ängen går kor på bete under sommaren. På sensommaren, efter slåttern i ängen, släpps korna in på efterbete för att hålla gräset kort även en bit in på hösten.

Blommor och fjärilar

Ängar som slåttras hör till de artrikaste naturtyper som finns. Här vid Herrfallsäng har man räknat till 300 olika arter av kärlväxter, det vill säga växter som har rot, stam och blad. Kommer du hit i april före lövsprickningen möter du mängder av blåsippor och vitsippor. I skogskanterna hittar du den märkliga vätterosen samt blommande tibast, vars rosa blommor slår ut på bar kvist, före de gröna bladen. Senare på våren kommer gullvivor, liljekonvaljer, vårärt, lungört och kungsängslilja. Följda av försommarens blomprakt med smörboll, midsommarblomster och orkidéer som Sankt Pers nycklar och nattviol. I rikkärret blommar ängsnycklar, lunddunört och den lilla majvivan med sina små rosa blommor. Säkert ser du en och annan fjäril flyga runt bland blommorna, allt från citronfjäril och luktgräsfjäril till åkerväddsantennmal och sexfläckig bastardsvärmare.

Fåglar, svampar och landsnäckor

Men det är inte bara blommor som trivs i Herrfallsäng. I de kalkrika markerna trivs även många svampar och djur. Bland de lite sällsynta svamparna kan man i Herrfallsäng hitta exempelvis kandelabersvamp, igelkottsröksvamp och slöjröksvamp. I rikkärret finns en annan sällsynthet, den pyttelilla kalkkärrsgrynsnäckan, bara några millimeter stor och nästan omöjlig att upptäcka utan mikroskop. Oavsett vilken tid på året du besöker reservatet, får du garanterat sällskap av någon fågel. På vintern får du kanske höra talgoxe, grönfink, nötväcka och någon hackspett. På våren kommer nya röster från bofinkar, rödhakar, koltrastar och starar. Lite längre fram på sommaren vidgas kören av lövsångare, grönsångare och kanske en stenknäck.

Den artrika lövskogen

Reservatet utvidgades år 2021 med ett skogsområde söder om vägen. Även denna del har tidigare varit betydligt öppnare och brukas som ängs- och betesmark, något som kvardröjande ängsväxter vittnar om. Här finns även många kalkgynnade så kallade lundväxter som är typiska för lövskogsområden, som trolldruva, vätteros och tvåblad. Området rymmer granplanteringar och utdikade kärr som successivt kommer restaureras genom röjning, igenläggning av diken och stängsling för att slutligen åter bli betesmark.