Liaskogen

Naturreservatet Liaskogen ligger mellan byn Lia och sjön Väringen. I Liaskogen finns en av länets mest värdefulla sumpskogar. Här lever flera hotade växter, svampar och fåglar, som är beroende av lövträd, gamla träd eller död ved.

Skog uppvuxen efter sjösänkning

Liaskogen är rik på lövträd, som klibbal, björk och asp. Lövträden dominerar i lägre och fuktiga partier eftersom granen inte tål längre tids översvämning. På högre belägna fastmarksholmar finns även en del gran. När Väringen sänktes i slutet av 1800-talet torrlades stora arealer runt sjön. Större delen av skogen i reservatet har vuxit upp efter sänkningen och är ca 100 år gammal. Äldst är dock de ca 150-åriga tallar, granar och aspar som finns på de kullar som innan sjösänkningen var öar.

Artrik naturskog

Liaskogen är nästan helt opåverkad av modernt skogsbruk. Här finns därför en stor andel lövträd och gott om döda och döende träd. Många svampar, djur- och växtarter hittar sina livsmiljöer i den sällsynta naturskogen. De gamla jätteasparna är särskilt värdefulla för mångfalden av insekter, lavar och fåglar.

Eldorado för hackspettar

I Liaskogen trivs bland annat mindre flugsnappare. Flera arter av hackspettar kan man också hitta här: större och mindre hackspett, gröngöling och spillkråka. Den vitryggiga hackspetten är nästan utrotad i Sverige. ”Vitryggen” hade ett av sina sista fästen i Liaskogen, innan den dog ut från Örebro län i slutet av 1980-talet. Den försvann som en följd av brist på lövträd som skogsbruket effektivt sanerat bort i skogarna.

Död ved lever

Många ovanliga arter av lavar, mossor och vedsvampar växer på den döda veden och på levande träd. Bland annat kan man hitta lunglav och västlig njurlav, asphättemossa och fällmossa samt ullticka och brandticka. Vandringsled och rastplats Från parkeringen till naturreservatet är det ca 800 meter. Inom Liaskogen finns en ca 2 km lång markerad stig.