Orkarebäcken

Naturreservatet Orkarebäcken är en kalkbarrskog med stort inslag av lövträd och mycket höga naturvärden. Särskilt bland svamparna finns många sällsynta och spännande arter knutna till gammal skog med kalkhaltig jord. Kalkrikedomen märks också på den örtrika floran.

Många taggsvampar

Flera olika arter marklevande taggsvampar är ett typiskt drag för kalkrika, äldre barrskogar. I Orkarebäcken växer bland annat dofttaggsvamp, zontaggsvamp och gul taggsvamp. Andra spännande svampar är den lilafärgade violspindlingen och den mer oansenliga men sällsynta grangråtickan. Kalkbarrskogen är också örtrik med ett tydligt inslag av högvuxna och frodiga arter som trolldruva, vårärt och ormbär. En av vårens mest älskade blommor, blåsippan, hör också till de kalkgynnade arterna.

Sällsynta mossor

I den orörda skogen, med hög och jämn luftfuktighet, trivs många lavar och mossor som har svårt att klara sig i den skötta produktionsskogen. På fallna murknande granstockar (lågor) växer till exempel långfliksmossa och den sällsynta lilla vedtrappmossan. Många sällsynta, vedlevande mossor behöver grova lågor för att inte genast bli utkonkurrerade av storvuxna, marklevande växter som på kort tid kan växa över lågor av klenare dimensioner.

Spår av odling

Den äldsta skogen i reservatet finns öster om kraftledningsgatan. Väster om kraftledningen ligger grunden efter ett torp, Lövfallet. Här är skogen yngre och har sannolikt växt upp sedan torpet övergavs. Gamla stigar, odlingsrösen och igenvuxna åkerytor påminner om en tid då skogarna var befolkade på ett helt annat sätt än idag.

Gruvrik trakt

I reservatets omgivningar finns rikligt med lämningar efter bergsbruk, däribland Lövfallagruvorna och Svarthyttegruvorna. Vid Svarthyttan finns också en masugnsruin. Inom reservatet finns endast ett mindre område med så kallade skärpningar, där man gjort provbrytningar och letat efter värdefulla malmer.