Tåsta

I den bergiga skogen i naturreservatet Tåsta hittar du många kräsna växter och svampar som trivs i den kalkrika marken. I reservatet finns flera tydliga spår efter kalk- och marmorbrott som numera är populära vattenhål för den större vattensalamandern. Tänk på att hålla hunden kopplad i betesmarkerna!

Kargt men ändå artrikt

På flera ställen i reservatet går berget i dagen med hällar och klippor. I denna torra och varma miljö klarar sig bara riktigt tåliga arter. Men den tuffa miljön till trots är dessa hällar artrika miljöer, där många kalkgynnade växter trivs, som exempelvis hällebräcka, bergmynta, svartbräken och gaffelbräken.

Bland orkidéer och svampar

Artrikedomen är även stor bland både svampar och orkidéer. Håll utkik efter violgubbe, raggtaggsvamp och sammetstaggsvamp, samt orkidéer som nattviol, skogsknipprot och spindelblomster. Kalken påverkar även de små kärren i området, så kallade rikkärr. Där trivs arter som ormtunga och den lilla orkidén knottblomster.

Marmorbrott och järnåldersgravar

Tusenåriga gravar i reservatets östra del vittnar om att denna trakt varit bebodd av människor sedan järnåldern (500 f.Kr-1050 e.Kr.). De många vattensamlingarna döljer gamla kalk- och marmorbrott. Till en början bröts den vita stenen främst för kalktillverkning. Vid 1950-talet blev stenen eftertraktad som byggnadssten, marmor. Den sista marmorn bröts i reservatet så sent som år 1998. I Evighetsgruvan bröts silvermalm under 1700-talet. En varggrop i reservatets mitt berättar om äldre tiders vargjakt.

Gammelskog och skogsbete

Större delen av skogen i reservatet får sköta sig själv och bli naturskog. Med tiden kommer både död ved och gamla träd att öka i reservatet, till glädje för en mängd olika svampar, lavar, insekter och fåglar. Förr gick boskapen från närliggande byar på fritt bete i skogen. Idag betas delar av reservatet för att skapa öppna och solbelysta miljöer. Ett varierat bete gynnar en rad ovanliga växter och svampar i reservatet.