Råsvalen

Råsvalens naturreservat tillkom redan 1965 för att skydda den 130-åriga granskogen i branten ner mot sjön Råsvalen. Bland de gamla granarna finns spridda, grova aspar. I reservatet kan Lindesbergsbor och andra på nära håll uppleva hur riktigt gammal granskog ser ut.

Ravinlandskap

Landskapet i naturreservatet Råsvalen är spännande, med flera djupa raviner. Den största av dem är mer än tio meter djup. Raviner bildas i finkorniga mineraljordar, som i vårt land vanligen avsatts som sediment av någon forntida isälv vid den senaste istidens slut. Raviner har ofta en rik växtliget, så är också fallet med ravinsystemet i Råsvalen. Här finns växter med en huvudsakligen sydlig utbredning i Sverige och länet, som t ex skogsalm, skogslind, hassel, skogstry, gullpudra, strutbräken, blåsippa, dvärghäxört, tibast, tandrot och storrams. Bland de mer storväxta mossorna på marken är hasselmossa, kranshakmossa, skogshakmossa och mörk husmossa vanliga och typiska för miljön i raviner som är bevuxna med gammal skog.

Skyddades 1965

Fredandet av området föregicks av ett besök av representanter för den Kungliga vetenskapsakademins naturskyddskommitée, i maj 1964. Kommitéen avlämnade ett yttrande som tillstyrkte fridlysning av området som man ansåg vara ett ”synnerligen vackert och vetenskapligt värdefullt exempel på ängsgranskog.” Kommitéen förordade även förbud mot alla former av skogsavverkning. Syftet med reservatsbildningen är att bevara vegetationstypen ängsgranskog och dess artrika flora. Skogen, som är påverkad av gallring och bortförsel av gamla, döda träd, är lämnad för fri utveckling. De döda träden bildar viktiga miljöer för skalbaggar och många hackspettsarter. Viss naturvårdande huggning av gran kan förekomma i det centrala lövträdsdominerade området, för att gynna lövträd och värmekrävande växter. En stig leder i kanten av reservatet.