Dalbotorpsravinerna

I naturreservatet Dalbotorpravinerna lever arter med skilda miljökrav sida vid sida. Här råder stor variationsrikedom på liten yta - med bäckar och källflöden, raviner och platåer. Den gamla barrblandskogen är också en fristad för många sällsynta arter, som brandticka och bombmurkla.

Djupa raviner

Vattnet har bitvis skurit sig djupt ner i de lösa jordlagren och i ravindalarna slingrar bäckar i ett naturligt lopp. Bäckarna kantas av den praktfulla ormbunken strutbräken. I källflöden och fuktstråk växer den vackra gullpudran, som blommar i gulgrönt tidigt om våren. Ravinbottnarnas näringsrika och finkorniga jordar som utsätts för återkommande översvämningar, är idealiska förhållanden för både gullpudran och strutbräken.

Sällsynta svampar

Tillbaka i tiden har koltillverkning förekommit. I reservatet kan man finna rester av kolarkojor och gamla kolbottnar, där kolmilor stått. Men de senaste 100 åren har skogen förblivit obrukad, vilket gett gott om multnande ved och höga naturvärden. På liggande, döda stammar av gran, granlågor, har flera ovanliga vedsvampar noterats, som till exempel ullticka, blodticka och brandticka. Den sällsynta brandtickan är knuten till granlågor som är grova och starkt förmultnade, i miljöer med hög och jämn luftfuktighet.

Barrskogens orkidé

Den höga luftfuktigheten i ravinerna gynnar också sällsynta lavar. Vid stambasen av grova granar kan man bland annat hitta kattfotslav. På asp växer skinnlav och bårdlav. Även mossorna trivs och skogen är täckt av en grön mossmatta. Mossmattan har inslag av lite ovanligare arter som mörk husmossa och skogshakmossa. I mossmattorna kan man stöta på knärot, en liten vitblommande orkidé som hör hemma i äldre granskogar.