Stormossen

Naturreservatet Stormossen har bildats för att skydda en stor och orörd våtmark för framtiden. Sådana våtmarker är ovanliga - många har dikats ut och planterats med skog. Stormossen är med andra orden värdefull naturmiljö att vara rädd om!

Värdefull våtmark

I naturreservatet finns många olika typer av blöta marker, som mossar, kärr och sumpskogar. I nordöstra delen finns ett strängflarkkärr som omväxlande består av långsträckta, torra strängar och blöta, långsmala flarkar som bildar ett karaktäristiskt, randigt mönster som är tydligt från ovan. Strängflarkkärr är vanliga i Norrland men sällsynta i den här delen av landet.

Kärva förhållanden

Mossar är kärva växtmiljöer. Lagren av torv är så tjocka att växternas rötter förlorat kontakten med grundvattnet. Växterna måste därför klara sig på vatten och näring från regn och snö. Några växter nöjer sig inte med näring från ovan. Med sina klibbiga blad lockar de ”köttätande” sileshåren till sig insekter. På Stormossen växer både rund-, stor- och småsileshår.

Mossens växter

De torvbildande vitmossorna är mossens vanligaste växter. Till mossens karaktärsarter hör väldoftande skvattram och pors, tuvull med sina bomullslika toppax och den rosmarinlika roslingen med blekrosa blommor. Och glest utspridda står senvuxna, knotiga tallar. Runtomkring mossen växer gammal tallskog, där de äldsta träden är uppemot 200 år gamla.

Myrens fåglar

Mossen kan ge ett ödsligt och stilla intryck men tidiga vårmorgnar ljuder vildmarkens egna rop över den vidsträckta våtmarken. Då hörs tranors trumpetande, ljungpiparens vemodiga sång och storspovens vittljudande drillar. Orre och mindre hackspett är andra arter som trivs i reservatet.

Tillgänglighet

Stormossen hör till nivå 1 i Länsstyrelsens nivåläggning av länets naturreservat, vilket innebär att reservatet har vildmarksprägel och saknar friluftslivsanläggningar.

Läs mer om nivåläggningen och skötsel av skyddad natur