Kapellet

Naturreservatet Kapellet består av en variationsrik gammelskog som fått sitt namn från ett medeltida kapell. Stigen genom reservatet är en äldre sträckning av den så kallade Kungsvägen mellan Örebro och Arboga.

Dalgång med slingrande bäck

Reservatet utgörs till stor del av en både vid och djup dalgång i nordöstra delen av Käglan. En bäck slingrar sig fram genom sumpskogen i dalens botten och vidare ut mot Arbogaån. I sin nordligaste del flyter bäcken genom en öppnare våtmark, en mad, bevuxen med stora, gamla videbuskar. Dalens sidor kläs av en grandominerad skog med inslag av såväl tall som björk, asp, ädellövträd och hassel. I de nedre delarna av dalsidorna, mynnar flera källflöden.

Artrik skog med lång historia

En stor del av skogen i reservatet är gammal och er-bjuder den stora variationsrikedom som kännetecknar en riktig gammelskog. Här finns träd i många olika åldrar och en stor mängd död ved. Detta skapar även ett variationsrikt utbud av livsmiljöer för en lång rad olika växter, svampar och djur som har svårt att klara sig i dagens modernt brukade skogar. Här finns många så kallade signalarter, som genom sin blotta närvaro signalerar höga naturvärden och att området varit trädbevuxet under lång tid. Framförallt är det svampfloran som gör området extra intressant. Här finns många sällsynta och krävande svampar, varav många dessutom är knutna till att marken är rik på kalk. Bland dessa kan särskilt nämnas de hotade arterna slöjvaxskivling, bombmurkla, koralltaggsvamp och lilafotad fingersvamp. Området är även hemvist för en rad sällsynta och hotade fåglar, som mindre hackspett och nötkråka.

Medeltida kapell och kungsväg

Genom reservatet sträcker sig en gammal färdväg, den så kallade Kungsvägen som i forna tider utgjorde landsvägen mellan Närke och Västmanland. Här passerade kungen under sin Eriksgata genom Sverige, då han som nyvald regent red medsols genom de viktigaste landen, idag landskap, för att bekräftas och hyllas. Från Ramundeboda i väster, lämnade närkingarna här vid Oppboga över kungen till västmanlänningarna. I reservatet finns även en medeltida ruin efter ett kapell. Kanske var detta ett kapell i första hand till för landsvägens resenärer. Här kunde de kunde vila samt passa på att be en bön mot den kommande vägens alla faror. I äldre källor nämns ofta sträckan över Käglan som både vansklig och farlig. Ett liknande kapell fanns under medeltiden även vid Ramundeboda med liknande funktion. Av kapellet är idag bara grundmurarna bevarade, de bildar en rektangel med ett yttermått på 12x9 meter.