Kapellet

Naturreservatet Kapellet består av en variationsrik gammelskog som fått sitt namn från ett medeltida kapell. Stigen genom reservatet är en äldre sträckning av den så kallade Kungsvägen mellan Örebro och Arboga.

Dalgång med slingrande bäck

Reservatet utgörs till stor del av en både vid och djup dalgång, Djupdalen, i nordöstra delen av Käglan. En bäck slingrar sig fram genom sumpskogen i dalens botten och vidare ut mot Arbogaån. I sin nordligaste del flyter bäcken genom en öppnare våtmark, en mad, bevuxen med stora, gamla videbuskar. Dalens sidor kläs av en grandominerad skog med inslag av såväl tall som björk, asp, ädellövträd och hassel. I de nedre delarna av dalsidorna, mynnar flera källflöden.

Artrik skog med lång historia

En stor del av skogen i reservatet är gammal och erbjuder den stora variationsrikedom som kännetecknar en riktig gammelskog. Här finns träd i många olika åldrar och en stor mängd död ved. Detta skapar även ett variationsrikt utbud av livsmiljöer för en lång rad olika växter, svampar och djur som har svårt att klara sig i dagens modernt brukade skogar. Här finns många så kallade signalarter, som genom sin blotta närvaro signalerar höga naturvärden och att området varit trädbevuxet under lång tid. Framförallt är det svampfloran som gör området extra intressant. Här finns många sällsynta och krävande svampar, varav många dessutom är knutna till att marken är rik på kalk. Bland dessa kan särskilt nämnas de hotade arterna slöjvaxskivling, bombmurkla, koralltaggsvamp och lilafotad fingersvamp. Området är även hemvist för en rad sällsynta och hotade fåglar, som mindre hackspett och nötkråka.

Kungsvägen och Eriksagatan

Genom reservatet sträcker sig en gammal färdväg, den så kallade Kungsvägen som i forna tider utgjorde landsvägen mellan Närke och Västmanland. Här passerade kungen under sin Eriksgata genom Sverige, då han som nyvald regent red medsols genom de viktigaste landen, idag landskap, för att bekräftas och hyllas. Utvalda män från varje landskap följde med som gisslan för att garantera kungens äkthet och säkerhet under resan. Närkingarna följde kungen från Ramundeboda och österut för att vid Oppboga lämna över till västmanlänningarna.

Medeltida kapell

I reservatet finns även en medeltida ruin efter vad som tros vara ett kapell. Av byggnaden består idag endast grundmurarna, de bildar en rektangel med ett yttermått på 12x9 meter. Platsen verkar väl vald intill det stora skogsområdet Käglan som i äldre källor ofta omnämns som både vansklig och farlig. Många historier finns kring rövare som härjat och besvärat resande här i trakten. Just här korsar också landvägens äldre sträckning en markant dalgång och enligt äldre kartor fanns förr en källa strax väster om ruinen. Under medeltiden var det vanligt att olika klosterordnar erbjöd trötta vägfarare både vila och andlig tröst runt om i landet. Vid Ramundeboda fanns vid denna tid Antonitordens kapell med tillhörande härbärge för resande genom Tivedens skogar. Byggnaden här i Djupdalen har getts en rad olika namn genom åren: allt från Munkhuset, Kägleborg och Eremitkapellet till Djupdals kapell. Under 1950-talet kallades ruinen Kapphålet av boende i trakten.