Lejaskogen

Skogsmiljö med stammar av löv och barrträd, en liten buske med lila blommor

Tibasten blommar i Lejaskogen. Foto: Kjell Store

Naturreservatet Lejaskogen ligger i ett större stråk av kalkberggrund, vilket tydligt märks genom i den artrika växtligheten. Men det är inte bara kalk i marken utan även kopparkis, vilken brutits i området under lång tid. Så här kan du gå på upptäcktsfärd bland såväl rara växter som spännande kulturlämningar! Bergslagsleden passerar genom området, som även omgärdar det mindre naturreservatet Lejakärret.

Artrika kalkskogar

Som namnet antyder domineras reservatet av skog. Här finns främst lövrika blandskogar men i reservatets mitt möter du ett område med en större andel äldre granar. Den kalkrika marken gör sig tydligt påmind genom en rik växtlighet, varav många arter är specialiserade för just mineralrik jord. Liksom det intilliggande naturreservatet Lejakärret, finns det gott om orkidéer även här i skogen, exempelvis knottblomster, skogsknipprot och purpurknipprot. Andra typiska växter i den lövrika skogen är getrams, underviol och skogstry. Här finns även flera sällsynta och hotade svampar, som violgubbe, dofttaggsvamp, kryddtofsskivling och fyrflikig jordstjärna.

Mineralrika kärr

I reservatet finns även en del kalkrika myrmarker, så kallade rikkärr. Huvudparten av dessa kärrmiljöer ligger inom naturreservatet Lejakärret, men sträcker sig även in i Lejaskogen. Här växer många av det till de mineralrika rikkärrens specialanpassade växter, som majviva, smalfräken, skavfräken och kärrfibbla. Lejakärret är känt för sina många orkidéer. Den fuktiga miljön får även många mossor att trivas, som exempelvis gyllenmossa.

Läs mer om det intilliggande naturreservatet Lejakärret

Fjärilar och ängsväxter

Delar av området har tidigare brukats som slåttermark och betesmark. Även i skogen gick boskapen i äldre tid på bete. Det är därför inte så konstigt att vi idag hittar en hel del så kallade hävdgynnade växter i områdets öppnare partier, som exempelvis gullviva, slåtterfibbla, blåsuga och rödkämpar. En intressant art i denna miljö är den sällsynta stubbdaggkåpan som har en av få kända växtplatser i länet här. En del av växterna som normalt kräver bete eller slåtter, har även funnit en tillflyktsort i områdets kraftledningsgator och vägkanter eller kring gruvområden och kalkbrott. Om sommaren syns även fjärilar flyga i dessa marker, bland annat flera hotade arter som sotnätfjäril, asknätfjäril och väddnätfjäril. Asknätfjärilen är en av de arter som påverkas kraftigt av storskaligt skogsbruk, då den vill ha lagom stora soliga men vindskyddade miljöer. Både asknätfjäril och väddnätfjäril har särskilda åtgärdsprogram för att rädda dem och deras livsmiljöer. Här i Lejaskogen och Lejakärret verkar vi för att dessa och andra fjärilar ska fortsätta trivas.

Minnen från gruvbrytningens tid

I Lejaskogen och det intilliggande naturreservatet Lejakärret finns spår efter ett stort antal gruvor. Koppar verkar ha varit den mest åtråvärda mineralen, men det har även brutits järnmalm, kalksten och silverhaltig blyglans. Lejagruvan i reservatets södra del består av flera gruvor och har även kallats Mårdshytte koppargruvor. I reservatets nordöstra del hittar du Nybergsfältet, även kallat Fanthyttefältet. I Lejagruvan bröts koppar under några år på 1550-talet men kom sedan under lång tid att ske sporadist på grund av olönsamhet. Gruvverksamheten blommade plötsligt upp i samband med första världskrigets utbrott år 1914. Priset på koppar steg då kraftigt och gjorde brytningen även i dessa gruvor lönsam. På kort tid blev det liv och rörelse här mitt ute i skogen. Nya byggnader och anläggningar dök upp, för både verksamheten och de människor som arbetade på platsen. När priset på koppar sjönk vid krigets slut fem år senare, lades verksamheten ned. Idag finns bara en bevarad byggnad i området, en transformatorstation på Nybergsfältet. Men ruinerna efter andra byggnader är desto fler, jämte ett hundratal gruvhål, ett flertal slagghögar och förstås den stora stora mulldammen i Lejakärret.

Föreskrifter

I naturreservatet Lejaskogen är det förbjudet att:

  • borra, hacka, spränga, gräva, rista, måla eller på annat sätt skada berg, jordytan, sten eller block, eller att flytta eller bortföra sten eller block,
  • framföra motordrivet fordon annat än på bilvägar,
  • fälla, bortföra eller på annat sätt skada levande eller döda, stående eller om kullfallna träd och buskar,
  • elda annat än på anvisad plats och då endast med medhavd eller av reservatsförvaltaren tillhandahållen ved,
  • skada vegetationen t.ex. genom att plocka eller gräva upp växter såsom ris, gräs, örter, mossor eller lavar och svampar,
  • cykla förutom på vägar och anvisade cykelleder,
  • rida förutom på vägar och anvisade ridleder,
  • medvetet störa djurlivet,
  • utan Länsstyrelsens tillstånd samla in växter, djur, lavar eller svampar,
  • utan Länsstyrelsens tillstånd sätta upp permanent tavla, skylt, affisch, eller därmed jämförlig anordning eller att snitsla spår,
  • utan Länsstyrelsens tillstånd använda området för organiserad tävling eller övning, lägerverksamhet eller liknande,
  • utan Länsstyrelsens tillstånd utföra vetenskapliga undersökningar eller bedriva miljöövervakning som innebär markering, insamling, fångst eller annan påverkan på naturmiljön.

Men det är tillåtet att:

  • plocka bär-, matsvamp- och blommor för eget behov, dock ej fridlysta eller rödlistade arter.

Serviceinformation

  • Vandringsled Vandringsled

Kontakt

Fakta

Kommun: Lindesberg
Beslutsår: 2021
Areal: 81 hektar
Markägare: Naturvårdsverket och enskilda
Reservatsbildare: Länsstyrelsen
Reservatsförvaltare: Länsstyrelsen

Beslut bildande naturreservatet Lejaskogen Pdf, 1.2 MB.

Skötselplan naturreservatet Lejaskogen Pdf, 1.9 MB.