Stenbäcken

Naturreservatet Stenbäcken i södra Kilsbergen är ett gammalt Kilsbergstorp som i dag drivs som friluftsgård. Hit kommer varje år mängder av skolungdomar, som får uppleva stillheten och naturen i Kilsbergen.

Stenbäckens gård

Gården Stenbäcken nämns första gången redan år 1660, som en av fyra gårdar som tillverkade järn i Ribbohyttan. Lämningarna efter en äldre hytta strax söder om Stenbäcken talar för att människor kan ha bott och brukat marken ännu tidigare. Förutom järntillverkning drev gården också ett jordbruk, med åkermark och omfattande ängsmarker för höskörd. Det gick åt mycket vinterfoder till alla dragdjur inom bergsbruket. Sedan jordbruket lagts ner har gården använts som friluftsgård.

Lillsjön - en klar badsjö

Lillsjön är en naturligt näringsfattig sjö med klart vatten. Växtligheten är sparsam både i och utmed stränderna. Här finns notblomster, en typisk art för näringsfattiga sjöar. På upp till 1,5 meter djupt vatten blommar den strax ovanför ytan, dess vita blommor bärs upp av en stjälk från en bladrosett på bottnen. Sjön kantas på flera ställen av långgrunda sandstränder och här och var även av kala och mjukt avslipade granithällar. Förr var sjön dämd för att kunna reglera mängden vatten som släpptes på nedströms till Lillsjöbäckens hyttor och kvarnar. Regleringsdammen finns kvar men sjön regleras inte längre aktivt.

Öring och flodpärlmusslor i Lillsjöbäcken

Lillsjöbäcken är känd för sin naturliga öringstam. I dess klara vatten med sandbotten trivs även flodpärlmusslan. Visste du att en flodpärlmussla kan bli hela 200 år gammal? Den är fridlyst och det betyder att man inte ens får lyfta upp den. Har du tur kan du även få se en bäver dyka ner i bäckens vatten, eller få syn på en av de strömstarar som häckar här i närheten. Nedströms finns lämningar efter äldre tiders kvarnar och hyttor, men inom reservatet består bäcken främst av forsar och lugnvatten.

Skogen och betesmarken

Jorden i området är betydligt näringsrikare än i övriga Kilsbergen. Här trivs många växter, som blåsippa, svinrot och ormrot, men också olika lövträd som alm, lönn, rönn, hassel och hägg. Merparten av skogen i reservatet består av unga träd. Här och var finns äldre träd, både i skogen och betesmarken. För att gynna lövträden röjer vi bort eller ringbarkar granar, som annars tränger undan mer ljuskrävande lövträd och buskar. Döda träd låter vi ligga kvar i skogsmarken och får snart nytt liv, då ett myller av smådjur, växter och svampar flyttar in. Delar av de gamla åkrarna och ängarna hålls idag öppna genom bete. Där finns det gott om blommande örter och småkryp som fjärilar.