Sveafallen

Mjukt rundade hällar och block

Hällar och block som formats av framforsande vatten, Sveafallen. Foto: Elisabeth Karlsson

Sveafallen är ett välkänt nyckelområde för den geologiska forskningen omkring Ancylussjöns forna utlopp under senare delen av istiden. I dag är området skogbevuxet, men man kan se spår av isavsmältningen i form av bland annat jättegrytor och flyttblock.

Historik

När inlandsisen drog sig tillbaka för 10 000 år sedan låg stora delar av dagens Sverige under vatten. Ett stort innanhav, Yoldiahavet, dubbelt så stort som dagens Östersjön, täckte stora delar av Svealand och halva Finland. Landet som varit nedtryckt under den 3 000 meter tjocka isen höjde sig successivt. Denna landhöjning, som fortsätter än i dag, höjde landytan med 160 meter i Degerforsområdet. Allteftersom landet höjde sig snördes Närkesundet av. Så småningom återstod endast det som brukar kallas Svea älv. Den mynnade ut i Västerhavet, som då gick ända upp i Letälvsdalen, strax söder om Degerfors. Här kolliderade älven med en annan smältvattenälv, Fornletälven, som kom norrifrån. Kollisionen skapade kraftiga vattenvirvlar, som sköljde bort allt löst material utom de allra största blocken.

Olika teorier

Områdets stora geologiska betydelse upptäcktes först på 1920-talet av professorerna Munthe och von Post. Den tidiga forskningen påstod bland annat att det, på grund av en markant nivåskillnad mellan Ancylussjön och Västerhavet, uppstod kraftiga vattenfall i området. Man gjorde jämförelser med dagens Niagarafall och menade att Sveafallen kan ha varit tre gånger så stora. Dessa antaganden har sedan lockat mängder av turister. Senare forskning, bland annat av professor Fredén på 1960–70-talet, menar att det inte fanns någon större nivåskillnad mellan haven och att det därför inte var fråga om några egentliga vattenfall.

Jättegrytor

I Sveafallen finns en mängd jättegrytor. En jättegryta bildas genom att större och mindre stenar sätts i rotation av vattenmassor. Dessa stenar kallas löparstenar och skapar en grop genom att mala sig ner i berggrunden. De flesta grytorna i Sveafallen har antagligen bildats under den senaste istiden då inlandsisen låg över området. Smältvatten störtade då ner i issprickor och rännor för att bilda isälvar under isen, mellan urberget och inlandsisen. Det kraftiga tryck som då uppstod satte stenar i rörelse. De minsta grytorna är bara några decimeter breda skålar i urberget, medan de största är 1–4 meter breda och upp till 8–10 meter djupa. Hittills har över 200 grytor hittats, men varje år upptäcks nya grytor som blottläggs från växtlighet och jord.

Vad kan man se?

I naturreservatet kan man se fem strömrännor där Svea älvs vatten antas ha runnit ut mot Letälven. Särskilt påtagliga är Domedagsdalen och Bergtjärnsrännan. Domedagsdalen är den djupaste rännan av de fem. Den har på sin västra sida en brant klippvägg med en högsta punkt på 17 meter ovanför marken. I den södra delen av reservatet, vid Bergtjärn, finns Bergtjärnsrännan. Där skjuter en hög och lodrät klippa ut över tjärnen. I detta område finns också vattendelaren (med sin lägsta punkt i området) mellan Östersjön och Skagerrak.

Naturen och växtligheten

Naturen vid Sveafallen består av barrskog, dominerad av tall, som växer på hällmark. I några delar av området sköts skogen genom aktiva åtgärder för att hålla öppet så att man får en god sikt och överblick över området. Övrig skog lämnas för fri utveckling. Bergglim växer sparsamt på några hällmarker. Även knärot har en säker växtplats i närheten av Grytområdet. Inom Sveafallen finns också några skogbevuxna sankområden. I den södra delen av reservatet är mark och stenar täckta av mossa. Där kan man uppleva skogar som påminner om John Bauers trollskogar.

Vandringsleder och tillgänglighet

Det finns vandringsleder med varierande längd och svårighetsgrad i naturreservatet. Den korta slingan genom Domedagsdalen är cirka 1,4 kilometer lång och lätt att gå. Den längsta runt Bergtjärn och vattendelarpunkten är cirka 5,3 kilometer lång. Den är i sin södra del kuperad och mer svårgången. Vandringslederna och jättegrytorna är utmärkta med en orange markering på träd och klippor. Om man utgår från stora parkeringen vid Kulturcentrum Berget, längst i norr, kommer man efter cirka 50 meter fram till informationen och vandringsledernas startpunkt. Området i Domedagsdalen är delvis anpassat för personer med rörelsenedsättning. Den är lättast att nå från järnverkets parkeringsplats, strax norr om dalgång

Föreskrifter

I reservatet är det inte tillåtet att:

  • Flytta på stenar eller andra naturmaterial
  • Bryta kvistar, fälla träd eller på annat sätt skada levande eller döda träd och buskar
  • Göra upp eld
  • Tälta
  • Lämna skräp efter dig

Serviceinformation

  • Eldplats Eldplats
  • Informationstavla Informationstavla
  • Parkering Parkering
  • Rastplats Rastplats
  • Stig Stig

Kontakt

Tomas Gustafson

Telefon 010-224 87 54   

Fakta

Kommun: Degerfors
Bildat år: 1975
Areal: 88 hektar
Markägare: Sveaskog AB samt Naturvårdsverket
Förvaltare: Länsstyrelsen
Reservatsbildare: Länsstyrelsen

Beslut och skötselplan naturreservatet SveafallenPDF

Teckentolkad information

NATURliga möjligheter - företagens guide till naturreservaten

 

Symbol vandra, elda grön