Valletjärnarna

Tallarna är väldigt gam­la och mossan mjuk och tjock. Kom gärna hit och besök en sago­skog …

I Valletjärnarnas reservat är det lättgånget. Det finns en led att följa och fina tjärnar att fika vid.

Hackspettarna hamrar

Bland de gamla träden trivs fåglar som tjäder, järpe och spillkråka. Här finns också tretåig hackspett.

Innanför barken på de gamla och döende träden finns mass­or av insekter som är god mat för dessa fåglar.

300 år gamla

Reservatet är en riktig sago­skog med mjuk mossa och grov­a tallar. Vissa av tallarna blir faktiskt tre hundra år. Döda och torra träd gör att många växter och djur trivs här.

Skogsbränder är bra

Minst tolv gånger – från 1300-talet och fram till idag – har det brunnit i den här skogen. Bränd­erna förstör de vanlig­aste växterna och ger plats och näring åt många arter – växt­sorter – som behöver en ljus, öppen miljö.

Många av granarna dör men tallarna överlever. Det beror på att tallarna har tjock, tålig bark. Av hettan impregneras tallarna av kådan så att de blir ännu mer tåliga om det skulle brinna igen.

Utrotningshotade

Nu för tiden brinner det sällan i skogarna och det är därför må­ng­a vedsvampar och insekter är utrotningshotade. För att hjälpa dessa arter försöker länsstyrelsen efterlikna skogs­brand genom att avgränsa mindre områden och noggrant planera bränningar i vissa skog­ar. Det kallas naturvårds­bränning och görs för att hjälpa träd, andra växter och insekter.

Fyra urskogsreser­vat

I närheten av Valletjärnarna finns även tre andra urskogs­liknande naturreservat. Det betyder att de är nästan helt opåverkade av människor.

Valletjärnarna och Käringberg­et är de största och mest sevä­rda. De övriga är Svedjan och Båthällan.