Mellgårdsbackarna

I detta naturreservat finner du en gammal granskog som växer på mark som innehåller kalk. I södra delen finns en del stora och gamla tallar, en del med brandskador i barken, så kallade brandljud.

Skogen på Mellgårdsbackarna har vuxit där sedan lång tid tillbaka. Det kan du se genom de döda träd som står eller ligger här och var. Skogen består av mest granar i olika ålder, några äldre tallar och aspar.

Svampar som berättar

I markskiktet kan du hitta svampar som indikerar att det finns kalk i marken, som till exempel besk vaxskivling. Andra svampar tyder på lång sammanhängande tid utan större störningar i skog och mark, exempelvis blodspindling.

Spår efter brand

Det finns spår efter brand i skogen. Bland annat finns det gamla tallar där barken skadats nere vid marken. Det syns som en glipa in till veden. Den skadan kallas för brandljud. Ofta kan du se att tallens bark försöker valla in och "läka" skadan.

Tallar klarar sig mycket bättre än granar vid skogsbrand. En anledning till det är att tallens grenar sitter mycket högre upp, dit inte elden når. Sedan är det en klar fördel att barken är tjock.

Djur på skogen

På historisk karta från 1810 när storskiftet upprättades syns området som skogsbeklädd mark. Sedan dess har inga storskaliga skogsåtgärder utförts utan skogen har fått utvecklas relativt fritt. Enligt markägarna betades det på skogen ända in på 1970-talet.

Flera samebyar har sina renar i trakterna under främst vintern. Den samiska kulturen med renbete och andra traditionella näringar har format naturen under lång tid.