Kilbäcksskiftet

På Särvfjällets sluttning hittar du Kilbäcksskiftets naturreservat. Det är ett fint område där du kan upptäcka både kalfjäll, stora myrar och skogs­mark. Men du hittar också intressanta spår av människor.

Här kan du fantisera om hur det var när man jagade med spjut och se var man skapade järn­malm ur den fuktiga marken. Du kan också se de vackra gamla byggnaderna som använts som fäbodar under lång tid.

I Kilbäcksskiftet finns det stora områden med fuktig mark, myr­mark.
I nordväst ligger Hållfjället och öster om det finns ytor med myrar. Tittar du norrut mot Henvålen ser du också många stora myrar.

I den södra delen av natur­reservatet är det annorlunda. Här finns myrmark men här och var på myren också små öar, skogs­holmar.

Jakt med spjut

I slutet av 1960-talet hittade en vandrare en spjutspets av järn på Hållfjällets topp. Spjutspetsen var 16 centimeter lång.

Man tror att den var från sen vikingatid eller tidig medeltid. Den liknar spjutspetsar som man funnit i gravarna vid Vivallen, strax utanför Funäsdalen.

Kanske blev spjutspetsen bort­kastad av en jägare för uppemot 1 000 år sedan.

Korn av järnmalm i den fuktiga myren

Om du tittar väster om vägen mot Kilbäckvallen ser du en liten myr. Den heter Malmtäktmyren.

Namnet berättar att den myren var en plats där man samlade in myrmalm. Det är gruskorn av järnmalm. Det var vanligt att man samlade in myrmalm och be­arbetade till järnmalm under 1600- till 1800-talen.

Kor och getter på fäboden

Fäbodarna Västerhållan och Kilbäckvallen gränsar till reserv­atet.

Om du varit här i slutet på 1960-talen hade du fortfarande kunnat se hur en fäbod fungerade när den användes. På fäboden Västerhållan hade man kor och getter tills slutet av 1960-talet.