Björntjärnlokarna

Välkommen till ett fint naturreservat med lingonris och vackra orkidéer. Det finns en del blöt mark i den sydvästra delen av reservatet med flera myrsjöar och små tjärnar. De har givit namn till reservatet. Men det mest typiska för reservatet är ändå den riktigt gamla skog­en, mest barrskog. Här finns gamla tallar, kanske uppemot 400 år och aspar som vi tror är 200 år gamla.

Det är i norr och öster som den riktigt gamla skogen finns, flera av tallarna är 200–300 år. Eftersom träden vuxit under så lång tid utan modern skogsav­verkning liknar skogen som den kan ha sett ut förr, en så kallad naturskog.

Spår efter skogsbränder

Även om människan inte avve­rkat i skogen har den ändå för­ändrats på ett helt naturligt sätt. Det har varit flera skogs­bränder. Det finns fortfarande skador på tallarnas bark, så kallade brandljud, som beror på värmen från en skogsbrand.

Barken faller av och veden kommer fram. Överlever trädet branden börjar såret på stam­m­en att växa igen. Tallar har extra tjock bark och överlever därför ofta en brand.

Hur kan vi veta att det brunnit tre gånger?

Det kan ha brunnit upp till tre gånger under den tid som träden levt. Det kan vi se på såren i barken som vetter åt olika håll och har hunnit olika långt i sin läkning.

Är du uppmärksam kan du se andra spår i skogen efter skogs­bränder. Svarta förkol­nade träd eller delar av träd ligger kvar här och var.

Fina hem för svampar och orkidéer

På de gamla tallarna växer också många ovanliga svampar och lavar. De trivs riktigt bra på stammarna. En mycket ovanlig lav växer här. Den heter aspge­lelav och finns med på listor med hotade arter.

I nordvästra delen ligger en myr som det till del växer träd på. Här finns också riktigt fuktig mark med kalkrikt vatten, så kallad rikkärr. Många växter trivs ypperligt här, bland annat orkidéer.

Granen växer mest väster om vägen och där är tallarna yng­re. De vanligaste lövträden är asp, sälg och björk.