Ritjelsberget

Det stora skogs­området på Ritjels­bergets nord­sluttning är en mosaik av våt­marker, små tjärnar, frodiga bäck­dalar och resliga granar.

Om du tittar dig omkring upp­täcker du att det finns gott om stubbar i skogen. I mitten av 1900-talet dimensionsavverk­ades den. Det innebar att man tog ut de största och mest värdefulla träden, men lämn­ade kvar resten.

Trots avverkningarna för drygt femtio år sedan, har skogen snabbt återhämtat sig och kan idag kallas för naturskog.

Mångfald är bäst

Kännetecken för en naturskog är olika trädslag och att träden är i alla åldrar, från unga plantor till gamla bjässar. Det ska också finnas gott om döda träd, både stående och ligg­ande, i skiftande stadier av nedbrytning. Då skapas livs­miljöer som är goda för många arter av fåglar, insekter, svamp­ar och lavar.

I dagens välstädade produkt­ions­skogar, där alla träd är av samma ålder, har många arter svårt att överleva.

Växer så det knakar

Marken på Ritjelsberget är närings­rik. Det beror på att det finns kalk och lerskiffer i berg­grunden, som löses upp i vatten.

På olika djup i jorden rör sig det rinnande vattnet nerför sluttning­en och sprider ut närings­ämnena. Det rörliga vattnet är också syrerikt, vilket är bra för trädens rötter. Alltsammans skapar goda växtförhållanden och granarna växer sig höga och grova. Det är anledningen till att skogen så snabbt återfått sitt vilda och orörda utseende.

Bäckar med frodig växtlighet

Flera bäckar rinner nerför berget. De kantas av högvuxna orm­bunk­ar och nordisk storm­hatt. I en brant ravin formas en bäck till ett skummande vatten­fall, Harbäcksfallet. Missa inte det, det forsande vattnet är riktigt spektakulärt.

Liv i skogen

Förr i tiden fanns flera fäbodar i området runt Ritjelsberget. Kreaturen gick på bete i skogen och man de små myrarna slogs med lie för att få hö. Bergs­bodarna, strax norr om reserv­atet, var en aktiv fäbod fram till 1930. Dagens väg genom reserv­atet följer samma sträck­ning som en gammal stig. På 1800-talet vandrade man längs den för att komma till en gräs­bevuxen myr för att beta med djuren.