Tunsved

Välkommen ut i en skog som bjuder på en mångfald utöver det vanliga. Här finns bland annat vackra blommor och gamla träd. Och rester från en medel­tidsgård.

I naturreservatet Tunsved är granar de vanligaste träden. Här finns också en del sälg och asp. På döda och murkna träd­stammar växer mossor, lavar och svampar.

Det är såna arter – sorter – som man inte finner i en mod­ern och nyligen avverkad skog. Och i den kalkrika jorden trivs en rad ovanliga växter och svampar.

Många variationer

Granskogen breder ut sig i hela området med många olika blommor och bär. Delar av skog­en är runt 100 år gammal. I väster och öster är skogen äldre, med träd som är cirka 170 år.

Det finns även många gamla lövträd och gamla tallar. I tall­arna ser man spår efter skogs­bränder. Det kallas brandljud.

Våta marker

I reservatet finns också fuktiga och blöta områden som kärr, sumpskogar och små källor.

Kräver kalk

Nerför Tunsvedsbergets slutt­ningar sipprar kalkrikt vatten ut. Det påverkar områdets växt­lighet. Under granarna växer den vackra guckuskon, nordisk stormhatt och troll­druva.

Orkidéerna skogsnycklar, spindelblomster, knärot och tvåblad tillhör också skogens blomster.

Kraftledningsgata

I kraftledningsgatan hittar du andra växter. Här trivs den säll­synta fältgentianan liksom röd­klint, slåtterfibbla och präst­krage.

Mossor, lavar och svampar

I kalkrika, äldre barrskogar finns många svampar. I reser­vatet växer exempelvis de ovan­liga sammetstaggsvamp­arna och slöjvaxskivling. Säll­synta svampar går också att finna på reservatets grova lövträd och multnande ved.

På de gamla lövträden finns också en rik flora av mossor och lavar som den illgröna lunglaven och flera arter – sorters – njurlavar och hätte­mossor.

Använd av männ­iskan

Förr i tiden nyttjades hela om­rådet som betesmarker. Man slog hö – klippte och samlade ihop – men här fanns också små åkrar som odlades.

Medeltidsgård

I reservatet finns lämningar efter gården Tunsved. Den över­gavs redan på medeltiden.