Skallflohålen

I Skallflohålens naturreservat finns det gammal granskog som växer på kalkhaltig mark. Här hittar du många sällsynta och vackra blommor. Det har brunnit i området men det var länge sedan. Du kan dock fortfarande se spår efter skogsbrand.

Kalkrik mark ger mångfald

Delar av reservatet är så kallad kalkbarrskog. Den kallas så för att den växer på kalkrik mark. Granarna dominerar och här finns träd som är mellan 120 och 150 år gamla. Det finns också en del gamla tallar, framför allt i norr. Du kan även se enstaka björkar, sälgar och aspar.

I gammal kalkpräglad skog finns det ofta ännu mer mångfald än i annan gammal skog. Marken är hem för många arter som mår särskilt bra där kalkhalten är hög. Många av de här arterna är sällsynta. Du kan vada fram mellan höga växter: stormhatt, kärrfibbla, skogsnäva och älgört. Andra blommor som älskar kalk är blåsippa, troll­druva, finbräken och underviol. Det gör kransrams, tibast, skogsvicker och guckusko också.

Kalkbarrskogar är en väldigt speciell typ av skog som vi behöver skydda. Den kan då få allt högre naturvärden med tiden.

Spåren berättar om skogens historia

Skogen har brunnit och även om det var länge sedan nu så finns det fortfarande spår kvar. Du kan se kolsvarta stubbar och skador i bark, så kallade brandljud. Brandljuden syns som en glipa i barken långt ner på stammen.

Vi tror att djur har betat i skogen, för det finns fäbodar alldeles i närheten. Här har man också arbetat med skogs­bruk. Flera diken har grävts för att avvattna skogen.