Amaliaskogen

Här kan du vandra på ett 95 hektar stort område med mycket gammal granskog och blandskog med grova lövträd. Att det finns så många lövträd tyder på att skogen har brunnit någon gång i tiden. Amaliaskogen är Jämtlands läns 150:e naturreservat.

I granskogen finns vedsvampar som är värda att skydda

På Bodbergets sydvästra sluttning finns det områden med naturskogsartad gran­skog. Med ”naturskogsartad” menar vi att skogen har vuxit upp av sig själv och att den inte påverkats särskilt mycket av mänsklig aktivitet. Här finns det gamla granar med grov bark, draperade med garnlav. Vissa av dem är 200 år gamla.

Du kommer också att märka att det finns mycket död ved i Amaliaskogen. Ingen har plockat bort den. Det ligger träd som har fallit omkull på marken, det man kallar lågor. Granlågorna är i olika stadier av nedbrytning. De är viktiga för att det ska kunna växa ovanliga vedsvampar. Här finns både rosenticka, gränsticka och lappticka. De är alla värda att bevara för framtiden.

Förutom lågor kommer du även att se högstubbar och torrakor. Torrakorna är också döda men står fortfarande upp. Högstubbarna är stående träd som har brutits av.

Gamla aspar och sälgar efter skogs­brand

Det finns ganska mycket lövträd i Amaliaskogen. Det beror sannolikt på gamla skogsbränder och att man har huggit ner träd i senare tid.

Om du vill se grova aspar och sälgar ska du bege dig till Bodberget. Där det är som brantast finns det nämligen ett större område med blandskog. Skogen där är påverkad av brand. På en del ställen är lövträden insvepta i lunglav. Samma sak med granarna. De gamla tallarna i branten har gott om brandspår.

Riktigt grova aspar med imponerande diameter i bröst­höjd kan du hitta i norr och där det är brant. Skyddsvärda ved­svampar och lavar växer ofta på dem. Här kan du se till exempel svampen aspticka och olika aspgelélavar. Några enstaka aspar är över 200 år gamla.

Här har människor påverkat naturen

I reservatets sydliga delar finns det en stor myr. Den har bönder använt för slåtter av vinterfoder i mitten av 1800-talet. Slåtter var ett sätt att samla in högt gräs till hö som djuren skulle äta.

På historiska kartor från samma tid, så kallade laga-skiftes-kartor, kan vi se att det redan i mitten av 1800-talet fanns mindre lövbrännor i de brantare delarna av Bodberget. Lövbrännor är lövskog som har vuxit upp efter en brand. Laga skifte var ett system för att fördela jord.

I de norra delarna finns det spår efter omfattande plock­huggning. De har alltså huggit ner de bäst lämpade träden och sparat resten. Det gjorde de troligen på 1940-talet, för privat bruk. Även på 1960-talet högg de ner en del träd. På de platserna har det vuxit upp lövträd.

Vandra gärna på stigen längs bäcken i den norra delen av reservatet. Du kommer att gå förbi en gammal timmerkoja. Det området används i övrigt för jakt och som betesland för renar på vintern.