Siljeåsberget

Naturreservatet Siljeåsberget är bitvis kraftigt kuperat. Flera åsar och kullar genom­korsar det. Skogen är gammal och marken rik på kalk. Solen får mossan att skimra i olika gröna nyanser och området är ett riktigt paradis för lavar. Här kan du njuta av sällsynta blommor som norna, skogsfru och guckusko.

Kalkmarken är rik på örter

Den ceriserosa nornan är en liten och elegant orkidé. Den har höga krav på sin livsmiljö och är därför väldigt ovanlig. Vid Siljeåsberget finns de rätta förutsättningarna. Marken är kalkrik och skogen gammal, fuktig, mossig och örtrik.

Det här gynnar flera blommor med liknande krav. Därför kan du även se guckusko, stor lås­bräken och andra rödlistade eller sällsynta arter här. Blåsippa, liljekonvalj, trolldruva och kanelros, till exempel.

Spår efter bränder

Många av tallarna är över 150 år gamla och en del till och med över 200 år. Sälg, asp, björk och hägg är trivsamma inslag i barrskogen. Här trivs hackspettar och skogshöns.

Det är länge sedan det brann i den här skogen, men fortfa­rande syns många spår efter bränder. Du kan till exempel gå förbi stubbar med svart, förkolnad ved. Du kan också se tallar med skador i barken. Skadorna syns som glipor långt ner på stammen. Skadorna kallas brandljud.

Tallarna är riktiga experter på överlevnad. De klarar sig ofta bra vid brand, tack vare sina höga kronor och tjock bark. Att det finns lövträd är också ett tecken på att det har brunnit. Nya lövträd växer snabbare än nya granar när de får ljus och utrymme efter en brand.

Döda träd är ett paradis för lavar

Många lavar, mossor och svampar lever i död ved. Brandskadad ved, högstubbar och grov död ved är därför viktiga för mångfalden. Veden är i olika stadier av nedbryt­ning. Högstubbar är träd som har brutits av men som fortfa­rande står upp.

De vuxna sälgarnas stammar är täckta av lunglav och skrovel­lav. De lavarna har gröna eller grågröna blad. Granarna är insvepta i långa tomteskägg av garnlav. Titta också lite närmare på lövträd­ens bark. Det växer olika sorters knappnålslavar i bark­ens sprickor.

Flera av lavarna i reservatet är hotade arter. Några exempel är vitpudrad svartspik, brun­pudrad nållav och smalskafts­lav.

Vi behöver skogar där det har brunnit

Ju längre tid det går sedan det brann sist, desto mer kommer granen att ta över. Då försvin­ner de viktiga strukturerna som är typiska för skog som brun­nit.

Ibland kan vi behöva hjälpa naturen lite på traven. Vi behöver bevara skogsmiljöer som är präglade av brand. Om den döda veden försvinner behöver vi återskapa död ved. Ett sätt att göra det är faktiskt att utföra kontrollerade bränningar. Det kan natur­vårdarna behöva göra i delar av reservatet.