Bjännmyren

Här i Bjännmyrens naturreservatet är marken fuktig och innehåller mycket kalk. Det gör att många växter trivs ovanligt bra. Det finns många riktigt gamla tallar, upp till 200 år gamla. Annars växer det mycket lövskog och en hel del gamla döda träd ligger kvar. Där trivs både svampar och insekter.

Gamla tallar

Tallar har fått växa sig stora och gamla under lång tid — de grova tallarna är minst 200 år.

På några av dem finns det skador på stammarna efter tidigare skogsbränder. Det kallas brandljud. Värmen från skogsbranden gör att barken faller av och veden kommer fram. Om trädet överlever branden börjar såret på trädet växa igen. Tallar har extra tjock bark och kan ofta överleva en brand.

På de gamla träden trivs en hel del olika slags svampar. Fler av dem som växer där är mycket sällsynta. De finns med på den så kallade rödlistan, en lista med svampar som riskerar att försvinna.

Kalkbarrskog

Eftersom reservatets jord barrblandskog med inslag av asp, sälg, björk och al. Det växer mest gran men de allra äldsta träden är tall, som vuxit sig riktigt grov. Det kallas kalkbarrskog och den är värd att skyddas.

Överflöd av blomster

Växter som trivs på bra är den vita trolldruvan och den blålila vårärten. Du hittar också den lila underviolen och den skira vita liljekonvaljen. Missa inte ormbunken finbräken och gräset vispstarr, för att inte tala om orkidéerna tvåblad och skogsnycklar.

Det finns också rikkärr här. Det är en typ av myr med mycket kalk och andra mineraler. Där trivs arter som verkligen gillar kalk. Exempel på det är blodnycklar, gräsull, axag och olika arter av brunmossor.

Intressant svampflora

Det är inte bara skog och växter som trivs här. Också för svamparna är detta en bra plats att leva på. Kalken i marken och den orörda skogen som vuxit sig gammal gör att svamparna trivs.

Här växer till exempel en rad svampar på marken. De har spännande namn - den kraftiga, lilafärgade svampen violspindling, streckvaxskivling och droppklibbskivling. Också fagerspindling och odörspindling trivs bra här.

Gammalt ödesböle

Under pestens härjningar på 1300-talet ödelades många gårdar runt om i landet. Detta är antagligen inte den enda förklaringen till ödesbölenas uppkomst. Flest ödesbölen finns i Jämtland.

Vi på Länsstyrelsen kan se på gamla kartor från början av 1800-talet att naturreservatet var skog, kärr och myrar. Storskifteskartan…

Drol innebar att våtmarker används som mark för att skörda hö för boskapen till vintern.

Dessa namn som Långdrolet och Nydrolet indikerar att dessa våtmarker användes som slåttermark.

Gård som lämnats

Ödesbölen är rester av boplatser som övergavs redan under medeltiden. I regel handlar det om småbruk i skogslandskapet som lämnades på grund av krig och farsoter.

Intill det nutida naturreservatet finns på den gamla kartan en plats

Den kallas "Kyrkmyran, utjord till Lockne kyrka".

Ordet utjord är ett tecken på att det låg en ödegård här när kartan ritades.

Eventuellt övergavs gården redan under 1400-talet.

Idag finns det inte mycket kvar som säger att det funnits en gård här. Allt har blivit till skog.