Ljusberget

Här får du uppleva en granskog med höga naturvärden. Du kan få se spår efter den brand i form av kolade stubbar och skadad bark på tallar. Flera sällsynta arter av lavar, vedsvampar och kärlväxter trivs här för att skogen till stora delar är nästan orörd av mänsklig aktivitet.

Väl fungerande skog

Efter att området brann för cirka 170 år sedan har skogen fått utvecklas nästan ostört. När träd dör och faller till marken bildas en lucka i skogen som ger ljus till nya plantor av löv- och barrträd som snabbt tar plats. Därför kan du se träd i olika åldrar, från unga plantor till 200 år gamla tallar.

Myllrande död ved

Även döda träd, både liggande och stående, finns i olika stadier av nedbrytning. Det ger förutsättningar för speciella insekter, lavar och vedsvampar att kunna leva vidare. Hackspettar och andra fåglar som tycker om att äta insekter gillar döda träd.

Spår av brand

När skogen brann för cirka 170 år sedan överlevde främst tallar. De har tjock bark och en trädkrona som sitter högt upp på stammen, därför klarar de sig bra. Det du kan se är att barken är skadad längst ner på stammen. Det syns som en glipa i barken, ett så kallat brandljud. Dessutom finns kolade högstubbar och liggande trädstammar.

Speciell berggrund

För 500 miljoner år sedan bildades berggrunden runt Storsjön och norrut till Hammerdal. Berggrunden består av sedimentära bergarter, det vill säga opåverkade lager av lera och sand som tryckts ihop under ett hav. Den tidsåldern när dessa lager bildades kallas kambrosilur.

Kalk

Det lager som innehåller kalk ger mycket näring till jorden och det är därför de bördigaste jordbruksmarkerna och skogarna finns i detta område. För skogen i Ljusbergets naturreservat betyder det att träden växer fort och du kan hitta trädstammar som har en diameter på 60-80 centimeter. Dessutom trivs en rad kärlväxter extra bra i marker med kalk. Den vanligaste är blåsippan.