Byomsliden

Naturreservatet Byomsliden ligger i en svag sluttning åt nordost. Här finns det mesta av det bästa av Jämtland. Granskogen är gammal, här finns fina lövträd, ovanliga lavar, blommor och svampar. De trivs allihop tack vare att jorden innehåller mycket kalk.

Byomsliden är backigt med fuktiga områden inemellan. Granen trivs bäst i fuktiga områden som ofta ligger lägre i terrängen, i svackor. Där trivs också blommor.

Sherlock Holmes i skogen

Om du vore detektiv och du skulle bevisa att jorden inne­håller mycket kalk, hur gör du då?

Jo, du visar att det finns mycket ovanliga svampar och fina växter som trivs extra bra i kalkrik jord. Inte bara det. Också de mycket speciella typer av mossa som växer på klippblocken här visar att det finns kalk.

Facit

Där finns alltså ett antal ytterst sällsynta svampar som växer på marken. Dom kan man bara hitta i skog som innehåller mycket kalk. Exempel på det är vit hatt­murkla och kopparspindling.

I de fuktigare delarna av natur­reservatet växer många fina växter. De visar tydligt att det finns kalk här. Det är finbräken och trådfräken. Här finns också trolldruva, kransrams och guckusko.

Stenblock av kalk

Lite speciellt för Byomsliden är de stenblock av kalk som man hittar här och var. På sten­blocken växer mossor som kruskalkmossa och nordlig fjädermossa. De trivs där det finns mycket kalk och deras närvaro är en signal på att ett område har höga naturvärden. Det kallas att de är signalarter.

Riktigt stora lövträd

I den gamla skogen växer det mest gran. Men det finns också gamla tallar och lövträd. Du kan njuta av sälg, rönn, björk och asp.

Var extra observant på sälgen. Några av sälgarna har blivit riktigt stora och grova. De kan bli upp till 75 cm i diameter.

Sällsynta lavar med spännande namn

På lövträden trivs lavar. Fler av dem du ser här är riktigt ovan­liga. Namnen är också spänn­ande. Vad sägs om rosa skäre­lav och skrovellav. Lite mer vanliga lavar är till exempel lunglav, korallblylav och olika njurlavar.

Människan har använt jorden

Förr tog man vara på allt. Här i Byomsliden växer det mycket gräs och boskapen fick gå här och beta.

Djuren hörde säkert till någon fäbod i närheten. På fäboden var man på sommaren med sina djur. Man använde betesmark­erna på längre avstånd från gården hemma. Djuren betade i skogen och på fjället. Marken kring fäboden användes också för att dryga ut höskörden. Det höet togs hem på vintern då det gick att köra släde.

På fäboden bodde man i små timrade hus. Ofta var det unga kvinnor som tog hand om djuren och tillverkade ost och smör.

Skogen var också värdefull. Man högg ner skog, avverkade på olika sätt. Ett var att se ut de riktigt fina träden och fälla bara de utvalda. De träd som fanns kvar fick mera utrymme och växte bra. Det sättet att fälla träd kallas för att plockhugga.