Djupsjöbäcken

I denna gamla granskog har naturen haft fritt spelrum de senaste hundra åren. Resultatet är ett stilla rum med lingonris­mattor och mossklädda stenar där träden får åldras med värdighet och skapa förutsätt­ningar för nytt liv.

Mångfasetterad skog

Området består av skog av en sort man sällan finner idag. Granarna dominerar, men lämnar ändå generöst med plats åt lövträd som sälg, asp och björk. Den stora andelen lövträd kan vara resultat av en skogsbrand som härjade här för drygt hundra år sedan. När granar förintas av brand, är lövträd och tall de stora vinnarna. Spår av branden finns ännu kvar i form av kolnade stubbar.

På udden som sticker ut i Sönner-Djupsjön, liksom i den brantaste delen av nordslutt­ningen, reser sig tallar med minst hundra år på nacken. De flesta granar är mellan 100-130 år gamla, men här finns också många exemplar som slog rot redan i början av 1800-talet.

I två hela sekler har de fått leva ostörda på denna plats. Här kommer de så småningom också att dö. Kanske kommer den tretåiga hackspetten låta en dramatisk trumvirvel förebåda fallet ner i lingonriset.

Ett myller av sällsynt liv

Den rofyllda stillhet som besökaren upplever i den gamla granskogen är egentligen ett sken som bedrar. En skog med så stor variation av löv och barr, så många gamla träd och så rika mängder av död ved, är hemvist för ett myller av arter. Många av dessa har inte en chans att överleva i områden där modernt skogsbruk bedrivs. Grova lövträd är perfekta boplatser för fåglar, och de gamla asparnas moss­iga bark ger den hotade läderlappslaven möjlighet att existera. Döda omkullfallna träd, så kallade lågor, är eftertraktade av både insekter och fåglar och utgör dessutom den absoluta livsbetingelsen för många hotade vedsvampar. Två exempel är sprickporing och blackticka som båda har hittats här.