Gårsjöhöjden

Granarna står tryggt förankrade bland midjehög nordisk stormhatt, trolldruva och tolta. Skogen är tät och guckuskon döljer sig i dunklet mellan träden.

Kalkrik skog

Närvaron av kalkälskande arter i mängd vittnar om att marken i området är kalkrik och att skogen kan klassas som kalkbarrskog. Blåsippa, trolldruva och tibast är kalkälskare som växer här. I en kalkbarrskog finns det gott om näring, det är frodigt och grönt och det är ofta på marken mellan träden som man hittar de främsta rariteterna.

Även blygsamma arter trivs i den kalkrika miljön, bland annat gultoppig fingersvamp, luddfingersvamp och flattoppad klubbsvamp sticker upp ur mossan.

Död ved ger liv

Reservatet ligger på nordsluttningen av Gårsjöhöjden, som når drygt 400 meter över havet. Här träffar man på granar i form av ståtliga 150-åringar och tallar upp emot 200 år. Även grova sälgar och aspar får plats i denna skog.

I de gamla fallna träden på marken myllrar det av liv. Multnande trädstammar halvt dolda i blåbärsriset erbjuder hem åt alla de arter som är beroende av den döda veden. På murken aspved växer till exempel sällsyntheter som kandelabersvamp och koralltaggsvamp.

De döende träden är populära tillhåll för olika hackspettar. I granarna syns stora hål efter spillkråkans myrjakt och de lite mindre iögonfallande men lika omisskännliga spåren efter savsugande tretåig hackspett.

Periodiska bränder

På många äldre stubbar, högstubbar och omkullfallna tallar ser man fortfarande svart, förkolnad ved efter de skogsbränder som härjat i området. En stubbe i reservatet har flera olika brandspår och man har listat ut att trädet var med om sju olika bränder. Gamla tallar är riktiga överlevare i skogsbränder, tack vare den tjocka barken och den högt uppsatta kronan.