Toresbo

I Toresbo skyddas en blomstrande slåtteräng. På ängen har människor skördat hö i generationer. Slåtterängen är idag ett levande kulturminne och hem för ett myller av växter och djur.

Blomsterfägring

Slåttergubbe, jungfrulin, ängsvädd och darrgräs. Alla tillhör de ängens blommande växter. En försvinnande skara, som får allt svårare att klara sig i dagens jordbrukslandskap. Ett landskap där nästan alla gamla slåtterängar odlats upp, växt igen eller planterats med skog. För att trivas behöver ängens växter sol och ljus. Om slåttern upphör ersätts de snabbt av storväxta örter, gräs och sly.

Slåttergille

Mitt i sommaren, när gräs och örter stod i blom, var det dags för höskörd i det gamla jordbrukssverige. Höslåttern var en gemensam angelägenhet för alla på gården. Männen gick med liar och kvinnor och barn gick efter med räfsor. Höet torkades på enkla träställningar, hässjor, innan det var dags att ta hem det till ladorna. När det slitsamma arbetet var över fanns det anledning att fira, särskilt om höskörden varit god. Ett riktigt slåttergille innehöll både mat, dricka, musik och dans!

Värdefull skötsel

Toresbos ängar slåttras än i dag. Arbetet börjar redan på våren. Då räfsas fjolårsgräset undan och löv, kvistar och annat städas bort. I mitten av juli är det dags för slåtter. Nu för tiden används en maskindriven slåtterbalk istället för lie. När slåttern är klar går djur och efterbetar på ängen och i de delar som inte slåttrats.