Strandtorp

Strandtorps naturreservat är en del av den långsträckta kustädellövskogen mellan Halltorp och Solliden.

Skiftande karaktär

Området skiftar i karaktär beroende på marken och hur den tidigare har använts av människan. Ofta dominerar skogsek med uppblandning av lundalm och ask med inslag av skogsalm, lönn, lind, björk, oxel och fågelbär. Buskskiktet är ofta välutvecklat med arter som hassel, skogstry, hagtorn och i fuktiga delar brakved.

Gamla lövträd viktiga

I Strandtorp lever många sällsynta arter av insekter, svampar och lavar som är beroende av gamla och döda ädellövträd. Totalt har man påträffat nästan 60 växtplatser inom området där sällsynta arter förekommer. Träden, mest grova almar och ekar, som är över 100 år gamla är därför viktiga att vara rädd om. I naturreservatet finns gott om lågor och torrakor. Det har blivit särskilt tydligt efter att trädsjukdomar på ask, alm och ek har dödat en stor andel av träden.

Murgröna

På våren samsas svalört, vit-, blå- och gulsippa, gullviva, lungört och vårärt om utrymmet i blandädellövskogen. Karaktäristisk är också murgrönan som är allmänt utbredd i hela reservatet. I den norra delen, där reservatet angränsar mot Kalmarsund, övergår skogen mot stranden i ett bryn med tät buskvegetation av företrädesvis slån, hagtorn och rosbuskar. En lång och kontinuerlig beteshävd av de öländska lövskogarna har gynnat ljuskrävande ljuskrävande lövträd att växa sig stora och grova. Många av de nu iakttagna höga biologiska värdena inom reservatet är ett direkt resultat av tidigare markanvändning i området.

Minnen från förr

Strandtorp är rikt på fornlämningar, många i anslutning till naturformationen Gestadås. Den äldsta registrerade fornlämningen i området är en stensättning i den nordöstra delen som förmodas kunna vara rester eftergravar. Fossil åkermark har lokaliserats på två platser i reservatets centrala delar. Dessutom har förmodade boplatser påträffats samt rester av hålvägar.