Strandtorp

Strandtorps naturreservat är en del av den långsträckta kustädellövskogen mellan Halltorp och Solliden.

Skiftande karaktär

Området skiftar i karaktär beroende på marken och hur den tidigare har använts av människan. Ofta dominerar skogsek med uppblandning av lundalm och ask med inslag av skogsalm, lönn, lind, björk, oxel och fågelbär. Buskskiktet är ofta välutvecklat med arter som hassel, skogstry, hagtorn och i fuktiga delar brakved.

Självgallring

Strandtorp har många sällsynta arter. Framförallt tack vare de 120-150 år gamla, grova almarna och ekarna, samt de lågor och torrakor som förekommer rikligt. Inom de björkdominerade delarna finns bestånd där flera decennier av självgallring har skapat omfattande volymer av död ved. Detta har under senare år fått ett ytterligare inte oansenligt tillskott på grund av Askskottssjukan, almsjukan och i viss mån ekdöden. Totalt har man påträffat nästan 60 växtplatser inom området där sällsynta arter förekommer. Till exempel lavarna glansfläck, jaguarfläck och rosa lundlav samt svamparna rostticka och scharlakansvårskål.

Murgröna

På våren samsas svalört, vit-, blå- och gulsippa, gullviva, lungört och vårärt om utrymmet i blandädellövskogen. Karaktäristisk är också murgrönan som är allmänt utbredd i hela reservatet. I den norra delen, där reservatet angränsar mot Kalmarsund, övergår skogen mot stranden i ett bryn med tät buskvegetation av företrädesvis slån, hagtorn och rosbuskar. En lång och kontinuerlig beteshävd av de öländska lövskogarna har gynnat ljuskrävande ljuskrävande lövträd att växa sig stora och grova. Många av de nu iakttagna höga biologiska värdena inom reservatet är ett direkt resultat av tidigare markanvändning i området.