Ishult

I Ishults skogar vandrar du över mossklädda block och fallna stammar. Skogen har stått orörd sedan länge vilket gör den värdefull för en lång rad växter och djur. Den omväxlande naturen, med sjöar och våtmarker, bidrar också till att många olika arter trivs i området.

Värdefull skog...

Skogen i naturreservatet Ishult skiljer sig på många sätt från en modernt brukad skog. Här finns gamla och grova träd och mycket död ved, eftersom träden dör av ålderdom. I de lövblandade barrskogarna växer asp, björk och ek och längs stränderna klibbal. Olika trädslag och träd av olika ålder är typiskt för skog som sköter sig själv, skog som brukar kallas ”naturskogsartad”.

…med plats för många

Ishults omväxlande natur erbjuder mat och bostad för många olika skogsinvånare. I den fuktiga sumpskogen finner järphönor gott om insekter till sina kycklingar. Döda alstubbar är perfekta boplatser för alpraktbaggens larver. På gamla aspar trivs tickor och mossor och den mjuka veden är tacksam för hackspettar att hacka ut bohål i. I övergivna hackspettshål flyttar gärna sparvuggla in.

Ängar och gammal sjöbotten

I reservatets västra del går det än idag att se rester efter ängslador. I ladorna förvarade Ishults bönder sitt hö som de skördat från våtmarkerna kring sjön Hundeln. Förutom ängar behövde bönderna också åkermark. Genom att sänka vattennivån i sjön Hundeln skapades mer mark att odla på. Namn som Hundleängarna och Hundlegrund berättar för oss om var bönderna förr skördat hö och hur sjön Hundeln tidigare brett ut sig.