Kyllen

I reservatets mosaik av skog och våtmarker trivs många olika växter och djur. Delar av skogen har brunnit, vilket varit positivt för artrikedomen. Branden har gynnat lövträd och skapat död ved, till glädje för skalbaggar, hackspettar och många andra skogsinvånare.

Skog som sköter sig själv

I reservatet vandrar du genom barrskogar, som i vissa delar har ett stort inslag av lövträd. Eftersom skogen inte brukats i någon större utsträckning finns det gott om gamla och döda träd. De äldsta tallarna spirade förmodligen redan på 1600-talet!

Präglat av brand

Förr i tiden brann det i våra skogar med jämna mellanrum. Ibland var det blixten som stod för den tändande gnistan, ibland var det människan. Efter branden var det fritt fram för asp, björk och andra lövträd att gro i de öppna, näringsrika brandytorna. I reservatet finns flera sådana här gamla lövbrännor. De asprika lövbrännorna är värdefulla för svampar, skalbaggar, hackspettar och andra som gillar gamla lövträd och död ved.

Fuktig och blöt mark

I reservatet finns många olika våtmarker. Om sommaren bjuder tallmossarna på doft och färg, när skvattrammen blommar och hjortronen mognat. Och över små gölars spegelblanka yta flyger trollsländor i full fart. I de blötaste partierna på Drevsängsmossarna trivs källgräs, en växt som är ganska ovanlig i hela landet. De myggrika lövsumpskogarna är kanske inte så inbjudande för oss människor. Men för fuktälskande lavar och mossor är det en perfekt miljö.