Misterhults skärgård

Misterhults skärgård är ett av länets största naturreservat. Bland cirka 2000 öar, holmar, skär, hällar och bådor kan du uppleva ett stycke skärgårdsnatur när den är som bäst. Här finns kalspolade urbergshällar med häckande sjöfågel, öar med gamla bykärnor och florarika marker samt skogsklädda öar där ovanliga arter knutna till död ved har en fristad. I den skyddade skärgården leker många olika fiskarter och i ytterskärgården trivs grå- och knubbsäl.

Välkommen ut i naturen

Genuina fiskelägen, djupa tallskogar, lummiga lövskogar och ett rikt växt- och djurliv så väl ovan som under ytan – Misterhults skärgård bjuder på en skärgårdsupplevelse utöver det vanliga. Det finns ingen reguljär båttrafik, så för att ta sig ut i skärgården krävs att man har egen båt. Eller kajak, skärgården är populära paddelvatten. För att skydda häckande fåglar och sälar när de föder sina ungar finns ett antal områden i Misterhults skärgård som är fågel- och sälskyddsområden. Var områdena ligger samt vilken tid på året det går att besöka områdena framgår av reservatskartan här nedanför. Handredskapsfisket är fritt men du får inte fiska med fasta redskap som nät eller bottengarn.

Värdefulla kulturmiljöer

Människan har levt och verkat i skärgården sedan bronsåldern. På flera håll finns ansenliga rösen och andra gravformer. I ytterskärgården finns tomtningar från 1000-1300-talet, rester efter enkla byggnader som fiskarna övernattade i när de var på fiske. Skärgården befolkades av bofasta under slutet av medeltiden. Generationer av skärgårdsbönder har sedan dess nyttjat markerna och havet för sin försörjning. Jordbruket har varit huvudnäringen men fiske och jakt har också varit betydelsefullt. Idag finns nästan inga levande skärgårdsjordbruk kvar men flera öar har kvar sin genuina bystruktur. På Örö och Marsö slår man fortfarande ängarna och på Älö går det betesdjur.

Rikt växt- och djurliv

På naturreservatets öar finns många olika naturtyper, alltifrån kala hällar i ytterskärgården till lummig lövskog, betade hagar och mager tallskog i de mellersta och inre delarna. För den botaniskt intresserade är ett besök på Örö ett måste. Med sina drygt 400 arter är ön skärgårdens mest artrika när det gäller kärlväxter. Byns slåtterängar står för en stor del av artrikedomen, här växer bland annat tjärblomster, gullviva, ljus solvända, blodnäva och tulkört. På flera av reservatets öar finns värdefulla hällmarkskogar, lövrika barrskogar och lövlundar. I skogarna finns gott om döda träd, såväl stående (torrakor) som liggande (lågor), och hålträd. På och i den döda veden lever många lavar, svampar och insekter. I anslutning till de gamla odlingsmarkerna finns träd som nyttjats för lövtäkt (hamlade träd). Också dessa träd är viktiga för många arter, särskilt skalbaggar och lavar.

Rikt på fågel

Misterhults vidsträckta skärgård är en utmärkt miljö för sjöfågel. Här trivs ejder, vigg, grågås, skäggdopping och många fler. Till de mindre vanliga arterna hör labb och tordmule. Havsörn är återigen en vanlig syn, efter att nästan varit utrotad under 1970- och 80-talen. Även berguv har återhämtat sig och ses regelbundet.

Under ytan

Tre fjärdedelar av reservatets yta är vatten. Under ytan döljer sig rika marina miljöer med tångbälten, musselbankar och ålgräsängar. Den skyddade skärgården erbjuder viktiga lekplatser för strömming, sik, abborre, gädda och många andra fiskarter. De marina grundområdena är också värdefulla för många olika sjöfåglar, som har alltifrån små kräftdjur till fisk på menyn.

Toner från havet

Efter en kraftig nedgång av antalet gråsälar under 1980-talet är gråsälen åter en karaktärsart i skärgården. I norra delen av reservatet ligger sälskyddsområdet Örö sankor där sälarna uppehåller sig stor del av året och också föder sina ungar. Vindstilla dagar kan man ha turen att få höra deras säregna sång. Även knubbsäl förekommer i skärgården.

De fyra bebyggda öarna i reservatet

Örö

Örö i nordöstra delen av skärgården är särpräglad. Den domineras av ekskogar i en i övrigt talldominerad skärgård. Förutom ek finns också asp, björk, klibbal, rönn och oxel i lövskogarna. Örö är den ö i Misterhults skärgård som har det högsta antalet kärlväxter - över 400 arter. I byn finns slåtterängar som slås traditionellt av byalaget. De är blomsterrika med tjärblomster, gullviva, ljus solvända, blodnäva och tulkört. På öns västra del uppträder hartmansstarr sparsamt i lövbryn. Den har här sin enda växtplats i kommunen.

Strupö

Strupö kan ståta med en ovanligt skyddad naturhamn som säkert var mycket eftertraktad i äldre tider. Här i hamnen har också byn haft sin naturliga plats ända sedan ön blev bebodd. Bebyggelsen är väl samlad och de flesta av gårdarna är från sent 1800-tal. Öns historia ligger framförallt i sin ställning som lotsutkik, mellan 1666 och 1933 fanns här en lotsstation uppförd. Idag kan man vandra en naturstig runt ön, bland annat upp mot den plats där den gamla lotsutkiken var placerad.

Älö

Älö är en starkt kuperad ö, den högsta punkten når 24 meter över havet och även om merparten av ön är betydligt lägre dominerar de branta, vasst skurna bergknallarna synintrycket. På den sydöstra delen av Snuggö finns lundartad vegetation. Sådana partier är ganska ovanliga i skärgården och här finner man myska, rödblära, spenört, vispstarr, vippärt, lundslok och tandrot.

Marsö

Marsö ligger i den sydligaste delen av naturreservatet Misterhults norra skärgård. I centrum för områden ligger huvudön Marsö med sitt fiskeläge, gamla slåttermarker och spår efter gamla tiders skärgårdsbruk. På Kuggen, mittemot Marsö finns ingen bebyggelse. Här finns istället lavklädda hällar, kärr och näckrosprydda gölar som ger besökaren ett trolskt och vilt intryck.