Skötsel av skyddad natur
Naturen i skyddade områden behöver ibland olika former av skötsel för att de höga naturvärdena ska kunna finnas kvar och utvecklas. Länsstyrelsen sköter om många naturreservat och nationalparker, men ansvaret kan också ligga på en kommun, en stiftelse eller annan organisation.
Länsstyrelsens skötsel av skyddad natur
I vissa skyddade områden tar vi hand om naturen med aktiva åtgärder, till exempel genom att röja sly, låta djur beta, lägga igen diken eller slå slåtterängar. I andra områden utför vi naturvårdsbränning för att gynna olika arter. I många områden får naturen sköta sig själv, utan inblandning av människan.
Den som planerar och utför skötseln av ett område kallas för förvaltare. För varje område finns det en skötsel- eller bevarandeplan som förvaltaren utgår ifrån.
För dig som besökare
För att göra områdena tillgängliga för dig som besökare anlägger och underhåller förvaltaren anordningar på utvalda platser för att göra besöket lättare. Det kan till exempel handla om informationstavlor, fågeltorn, parkeringsplatser och stigar.
Kontakta Länsstyrelsen om du upptäcker skador i naturen, eller om du stöter på en anordning som är trasig eller förstörd.
Länsstyrelsens budget för naturvård och friluftsliv förändras ibland och just nu har vi mindre pengar att fördela. Prioriteringen ligger då på att sköta våra naturvärden i första hand och friluftslivsanordningar i andra hand. Detta får till följd att vi i år stänger ett antal toaletter i reservat och tar bort soptunnor i flera skyddade områden i länet. Följande skyddade områden påverkas:
Misterhults skärgård (Oskarshamns kommun): toaletterna stängs och all sophantering upphör.
Lunden (Hultsfreds kommun): toalett stängd och sophantering upphör.
Lövö (Mönsterås kommun): sophantering upphör.
Eckelsudde djurskyddsområde (Mörbylånga kommun): toaletten stängd
Högenäs orde och Knisa mosse (Borgholms kommun): toaletter stängda och sophantering upphör.
Horns kungsgård (Borgholms kommun): toaletterna vid Klosterholmen och Skogsgärdet stängs och sophantering upphör.
Blå jungfruns nationalpark (Oskarshamns kommun): sophanteringen upphör.
Naturreservat och andra skyddade områden behöver skötas - förvaltas. Dels för att de höga naturvärdena ska bibehållas och förstärkas och dels för att göra områdena tillgängliga för besökare. Länsstyrelsen förvaltar de allra flesta reservat i länet, liksom nationalparker, säl- och fågelskyddsområden och naturminnen. Skötselåtgärder pågår ständigt och reservatsförvaltningen samordnar det omfattande arbetet.
För varje naturreservat som bildas skrivs också en skötselplan som beskriver reservatets naturvärden och hur de ska skötas.
Beroende på vilka naturtyper som ingår i naturreservatet krävs olika skötselåtgärder. I naturreservat med skog är "frihuggning" av gamla, grova ekar en vanlig skötselåtgärd. Eken är den livsmiljö som har flest arter knutna till sig, närmare 1500 stycken. Uppskattningsvis är det 400-500 olika lavar, mossor och svampar och antalet insektsarter bedöms vara någonstans mellan 800-900 stycken. Många av arterna har sin livsmiljö i den grova barken på solbelysta ekstammar. Eken är ett ljusälskande träd och om sly och andra träd får växa upp nära inpå trädet kan det ta skada och på sikt dö. En annan skötselåtgärd i skogsmark kan handla om att i områden där naturvärden i första hand är knutna till lövträden, hugga bort barrträd som annars riskerar att konkurrera ut lövträden.
Död ved ger liv
Många gånger upplevs marken i naturreservatet som "skräpig" med omkullvälta träd och rishögar. Död ved är en bristvara i dagens skogar där man oftast plockar ut alla träd som faller för att använda till virke eller massaved. Samtidigt finns det många idag sällsynta växter och djur som är beroende av att det finns tillgång på död ved. Vissa skalbaggar lägger t ex sina ägg i murken ved, där sedan larverna utvecklas, ibland under flera år. En fallen granstam kan vara hem för många organismer under mer än 50 år. I många naturreservat lämnar man därför kvar döda träd och en viktig skötselåtgärd kan ibland vara att påskynda det naturliga förloppet genom att t ex ringbarka träd eller fälla träd som man sedan lämnar kvar i skogen.
Beroende av bränder
Naturvårdsbränning är också en skötselåtgärd som planeras för några av skogsreservaten. Förr i tiden var bränder i skogsmark vanliga. Att svedja i skogen var ett sätt att skapa nya odlingsytor. I mitten av 1700-talet upphörde bränderna i skogsmark i södra Sverige och först vid mitten av 1800-talet upphörde bränning av skogsmark i Hornsöområdet. Många arter anpassade sina livsvillkor efter eldens påverkan på skogen och dessa arter är idag mycket sällsynta. Genom att genomföra naturvårdsbränningar gynnas dessa arter. Frön av exempelvis svedjenäva (Geranium bohemicum) gror först efter att marken värmts upp till 40-50 grader. Efter mer än 130 år i jorden finns fortfarande livsduglighet kvar i fröna.
Hävd skapar mångfald
Många naturreservat består av odlingslandskap med rikt blommande betesmarker eller slåtterängar som knyts samman med ett småbrutet åkerlandskap rikt på odlingsrösen och hägnader. I de betade markerna påträffas en mycket stor mångfald av arter, inte bara växter utan även insekter som lever av sin värdväxt i betesmarken. I slåtterängar och betesmarker gynnas konkurrenssvaga arter och det råder en mycket stor artrikedom eftersom ingen art tillåts dominera.
Odlingslandskapets olika naturtyper är i regel mycket skötselkrävande. I betesmarker gör lantbrukaren och betesdjuren den stora skötselinsatsen. Förvaltningen kan hjälpa till vid komplicerade röjningsinsatser, anordningar för djurhållningen som till exempel stängsel, grindar och färister samt styra anordningarna för allmänheten så att störningen för betesdjuren minskas.
Från fagning till bärgning
Slåtterängen är än mer skötselkrävande eftersom ängen på våren ska fagas, det vill säga räfsas fri från löv, kvistar och ris. Av tradition brukar fagningstiden sammanfalla med vitsippans blomning. Ängens rika växtlighet frodas sedan under försommarn för att sedan slås av med lie eller slåtterbalk efter att växterna satt frö i slutet av juli. När ängsskallran skallrar, alltså när dess frön är mogna, eller när slåttergubbens drängar (sidoblommor) har kommit är några tecken på att slåttertiden är inne, att nu ska höskörden bärgas. Höet lämnas att torka innan det räfsas samman och lagras för att bli vintern foder åt djuren. När ängshöet är bärgat släpps djuren på bete resten av betessäsongen. Betesdjurens tramp är viktig för många av de ettåriga arterna som behöver bar jord för att kunna gro.
Tillgänglighet
De åtgärder som utförs följer den upprättade skötselplanen för naturreservatet och skötselplanen ska omarbetas så att den aldrig blir äldre än tio år. Detta är målsättningen.
En annan viktig uppgift för förvaltningen är att underlätta för allmänheten som vill besöka området. Målsättningen är att varje naturreservat ska ha en informationsskylt som berättar om de specifika värden som det skyddade området rymmer. Vidare ska stättor finnas utplacerade så att tillgängligheten underlättas för friluftslivet. Vid många reservat finns parkeringsplatser, bryggor, strövstigar och fågeltorn anlagda.
Förvaltarens uppgift är att samordna de åtgärder som behöver utföras i respektive naturreservat eller annat skyddat område. Naturvårdsverket tilldelar årligen respektive länsstyrelse medel till skötseln.
Just nu planeras bränning nummer två i Björnnäsets naturreservat, Hultsfreds kommun och nr 3 som blir Hästenäset i Allgunnens naturreservat. Vi uppdaterar här när vi vet mer.
Torsdagen den 16 maj gjorde vi årets första naturvårdsbränning i skogsmark. Det blev som planerat det område i Allgunnens naturreservat som vi kallar Högahyltan. Bränningen kom igång lite sent på grund av lite för stark vind men den löpte sedan på bra och kunde släckas ner runt midnatt. Vi har ännu inte hunnit göra någon uppföljning av hur det blev rent bränningsmässigt men en rolig detalj var att det vid nedsläckningsarbetet upptäcktes inflygande sotsvart praktbagge som dras till bränd ved medan det fortfarande glöder! Ett gott betyg i det lilla!
Planen för årets bränningar
De områden som är planerade för gräsbränning i år ligger alla i naturreservat/Natura 2000-områden;
- Allgunnen (Mjöshyltan), Nybro/Högsby kommun
- Gårdby sandhed, Mörbylånga kommun
- Bödakustens östra, Borgholms kommun
- Skedeås, Borgholms kommun
De områden som är planerade för skogsbränning ligger i följande naturreservat:
- Björnnäset, Hultsfreds kommun
- Allgunnen (Högahyltan), Nybro kommun - KLAR
- Allgunnen (Hästenäset), Nybro kommun
- Allgunnen (Mjösjögöl), Nybro kommun
Vi kan utföra gräsbränningarna från mars-maj. Skogsbränningarna behöver längre upptorkningstid och dessa gör vi någon gång under perioden 15 april till och med 30 september. Väderförhållandena avgör när och om bränningarna kan genomföras och det exakta datumet bestäms därför med kort varsel. Information om när och var bränning är planerad uppdaterar vi här.
En mycket viktig naturvårdsåtgärd i skyddad skog i Kalmar län än naturvårdsbränning. Det skapar förutsättningar för en stor mängd arter som idag har det allt svårare att överleva hos oss. Länsstyrelsen har uppdrag från Naturvårdsverket och EU att utföra naturvårdsbränning i skyddade skogar som behöver denna skötsel. I länsstyrelsernas naturvårdsuppdrag ingår att skydda och bevara arter och miljöer, varav flera är anpassade till återkommande bränder för sin överlevnad. Från Naturvårdsverkets och EU:s sida finns det därför önskemål om att vissa naturreservat ska skötas med brand. Naturvårdsverket har tagit fram ett vägledande dokument för skötseln av skyddade skogar där naturvårdsbränning lyfts fram som den högst prioriterade förvaltningsinriktningen.
Skogen måste brinna för att inte arter ska försvinna
Skogsbränder har inneburit en ständigt återkommande störning i de svenska skogarna och många arter har anpassat sig till detta. För vissa arter är bränderna direkt nödvändiga för att de ska kunna existera medan många andra arter gynnas starkt av bränder och missgynnas starkt om det inte brinner. Artdatabanken listar svenska arter risk att dö ut utifrån olika hotkategorier, den så kallade rödlistan. Det finns flera olika anledningar till att svenska skogsarter är rödlistade men en mycket vanlig anledning är frånvaron av brand. Skogen måste alltså brinna om inte arter ska försvinna. Läs mer om brandgynnade arter i rapporten "Brandgynnade arter i sydöstra Sverige".
Kontrollerad naturvårdsbränning som skötselmetod i naturreservat
Naturvårdsbränning är en skötselmetod som används allt oftare i länets skyddade skogar, liksom i övriga Sverige. Anledningen är att det är den enda skötselmetod som har förutsättning att fullt ut efterlikna effekterna av de naturliga bränder som skogarna är anpassade till. I det naturliga skogslandskapet kunde bränder täcka stora områden: 500-1000 hektar var inte ovanligt i södra Sverige. Nutidens brandbekämpning stoppar effektivt bränder och eftersom naturreservat oftast är små och isolerade är det mycket liten sannolikhet att en blixtantänd brand ska uppstå i eller spridas till ett reservat. Dessutom är bränder som uppstår av en blixtantändning eller från slarviga "engångsgrillare" okontrollerade och riskerar både att skada brandkänsliga naturvärde och att spridas till omgivande produktionsskog. Genom noga planerade naturvårdsbränningar kan vi återskapa eldens naturliga påverkan på utvalda delar av skogen. Därmed kan vi bevara mångfalden av arter, utan att riskera säkerhet eller skador på omkringliggande skogar. Naturvårdsbränningar genomförs främst i talldominerade skogar. Tallen är anpassad till bränder och de flesta träden överlever en naturvårdsbränning. Efter en bränning blir skogarna öppnare och ljusare, andelen gran minskar och lövinslaget blir större.
Hur går en naturvårdsbränning till
En grundförutsättning för att genomföra naturvårdsbränningar är att säkerheten kan garanteras. En naturvårdsbränning är noga planerad och kontrollerad från början till slut. Platsen som ska brännas är noggrant studerad och utvald. Åtgärder för att avgränsa branden är gjorda innan man tänder och själva bränningen förläggs till en lämplig dag med lämpliga vindar. Bränningarna sker i områden som antingen har naturliga gränser mot till exempel vatten eller skapade gränser för att säkerställa att branden inte sprider sig.
Eldningen är oftast lugn och odramatisk. De ansvariga för tändningen tänder längs med marken i långsmala remsor inom de säkrade gränserna. En remsa får brinna ut innan nästa tänds. På så vis regleras eldens hastighet och styrka och det går att bestämma vilken effekt elden ska ha på just den ytan.
Andra personer vattnar, bevakar och håller koll på vindens riktning. Bränningen avslutas till kvällen men personal finns på plats i flera dagar efteråt för att bevaka så inga glödbränder flammar upp igen.
Det är svårt att i förväg planera tidpunkten för en bränning. Vind, regn och fukt i marken är avgörande för när bränningen kan ske utan att säkerheten riskeras och för att den ska ge önskad naturvårdsnytta.
Den största utmaningen är att antalet möjliga bränningsdagar är så begränsade. Det krävs att alla förberedelser är klara, att all utrustning och personal är på plats och att alla som berörs har fått rätt information när vädret tillåter en naturvårdsbränning. Länsstyrelserna meddelar tidpunkt för en naturvårdsbränning på bland annat sina hemsidor och genom radion.
Räddningstjänsterna i berörda områden är kontaktade innan en bränning och kommer i vissa fall även att samverka under bränningen.
Nationellt samarbete inom EU-projektet Life2Taiga
Mellan oktober 2022 och sista december 2028 genomför Finland och Sverige tillsammans Life-projektet Life2Taiga. Detta projekt är inriktat på att förbättra västliga taigaskogsmarker, särskilt gamla tallskogar, i Finland och Sverige med hjälp av de mest naturliga och effektiva metoderna. Du kan läsa mer om projektet i fliken Projekt här nedanför.
Eftersom naturvårdsbränning påverkar många människor i närheten genom rökutveckling, brandlukt och begränsningar i möjligheten att besöka naturreservatet är det viktigt att informera så mycket som möjligt inför bränningen. Detta är en sammanställning av hur vi jobbar med information.
Inför bränningen skickar vi e-post till berörda kommuner (ibland också grannkommuner), räddningstjänsten Sydost, polisen, Tjänsteman i beredskap (TIB) i vårt eget och grannlänen och föreningar i området som kan tänkas påverkas. Vi sätter upp anslag i området, både i anslutning till parkeringar till reservaten men ibland också längs vägar och på platser där vi tror att allmänheten kan nås.
På själva bränningsdagen går det ut information på länsstyrelsens webb och på vår Facebook-sida. Räddningstjänsten, SOS Alarm, länsstyrelsen krisberedskap och brandflyget informeras och trafikmeddelande sänds i både Kalmar och grannlänen. Pressmeddelande skickas via webbnyhet på länsstyrelsen.
Under dagen finns alltid ansvarig kommunikatör på plats för att svara på frågor och ta emot media. Efter bränningen görs en uppföljning av vad som fungerade och vad som kan förbättras. Kommunikationsarbetet är i ständig utveckling och vi strävar efter att förbättra oss efter varje genomförd bränning.
1. Varför behövs skogsbranden?
Vissa arter är beroende av branden som störning, brandens värme eller bränd ved för sin överlevnad. Skogsbranden är en storskalig ”störning” som gynnar många djur, svampar och växter. Strukturen i skogen förändras och skogen blir mer öppen, ljus och varm. Skogsbrand skapar mycket döda träd, vilket det i dagens skogar råder stor brist på. Cirka 1000 arter i Sverige riskerar att försvinna på grund av att det finns alldeles för lite liggande och stående döda träd. Cirka 100 arter av insekter och svampar är beroende av brand för sin överlevnad.
2. Varför sker naturvårdsbränningen när brandrisken är stor?
En naturlig skogsbrand startar till exempel av ett åsknedslag och med största sannolikhet när det är extremt torrt i markerna. För att få den förväntade effekten på vegetation och mark sker naturvårdsbränningar vid liknande förhållanden. På så vis kan naturvården bäst efterlikna naturliga brandförhållanden och få bästa möjliga naturvårdsnytta.
3. Hur är arter anpassade för att trivas i brandområden?
Brandgynnade arter har anpassat sig till brandens ekologiska effekter på olika sätt. Unika specialiseringar är vanligt. Brand gynnar tallen. Tallens grova bark och den höga kronan skyddar trädet mot lågornas framfart. Branden skapar glesa ljusa skogar där träd kan växa sig grövre än i en tätvuxen skog. Lövträd får möjlighet att föryngra sig när ny mark blottas. Svedjenävans frö kan ligga i ”dvala” i många år och börjar gro först när temperaturen når 40º-50º C, fröet klarar temperaturer på uppemot 100 º C. Skalbaggen grov tallkapuschongbagge utvecklas under barken på brandskadade tallar och granar. Större svartbagge utvecklas även den under barken, men på solexponerad död björk. Den sotsvarta praktbaggen känner av värmestrålning på långt håll genom IR-känsliga sinnesorgan som sitter på magen och kommer antagligen flygande till brandområden för att para sig. Rökdansflugan känner ”lukten” av brandrök på flera mils avstånd genom sina antenner. Större svartbagge är en art som är gynnad av brand. Den lever på död solexponerad björkved.
4. Hur klarar häckande fåglar och andra djur en brand?
Noggrann planering krävs för att undvika att häckande fåglar och känsliga arter störs. Inför en naturvårdsbränning är det viktigt att ha kunskap om fågellivet i det aktuella området. På detta sätt erhålls kontroll över häckande fåglar och andra extra känsliga arter och vid behov omplaneras naturvårdsbränningen. De fåglar som kan flyga flyger iväg om en fara dyker upp. Andra djur flyr om det börjar brinna. Vissa individer kanske inte överlever en brand - men generellt kan sägas att nyttan med bränder i skog idag är långt större eftersom väldigt många arter gynnas eller är helt beroende av brand i skogen. De arter som missgynnas av en brand är dessutom långt mindre hotade än de arter som gynnas av brand i skogen. Viltstammarna ökar ofta efter en brand eftersom de gynnas av att lövträd och buskar börjar spira.
5. Vilka arter missgynnas av brand?
Vissa arter missgynnas av att det brinner i skogen, men graden varierar med tiden från branden från art till art. Möjligheten till återetablering varierar också med tiden för olika arter. Exempel på arter som missgynnas av en brand i skogen är ekorre, järpe, tofsmes, linnea, ekbräken och gran.
6. Hur är det med säkerheten vid en naturvårdsbränning?
Noggrann planering och expertis krävs igenom hela arbetet. En naturvårdsbränning är en riskverksamhet som kräver noggrann planering och ett säkerhetsarbete. Inget får gå fel! Bränningen sker under kontrollerade former och brandområdet måste ha säkra brandgränser – vatten, myrmarker, vägar eller upphuggna brandgator. Väderförhållandena måste vara optimala. Bränningsledaren har en kompetent personalgrupp, där alla har sina specifika ansvarsområden. Vid en bränning är experter inkopplade och räddningstjänsten i området hålls kontinuerligt informerad. Vid vissa bränningar används helikopter eller flygplan som flyger över området och kontrollerar branden. Efterbevakningen är viktig och så länge det behövs finns personal på plats som säkerställer att branden inte får fäste på nytt. Det kan glöda och pyra i myrstackar eller i stubbar i många dagar efter en brand.
7. Varför luktar det rök så länge efter bränningen?
När vi naturvårdsbränner blir det kraftig rökutveckling. Röken stiger oftast högt upp och kan synas på långt håll. På kvällen och natten efter bränningen kan röken sjunka och hamna i marknivå. Då kan brandlukt kännas även mycket långt bort från bränningsplatsen. När bränningen är avslutad fortsätter marken att glödbrinna och det är vanligt att du märker av röken från glödbränderna då också. Enstaka glödhärdar kan finnas kvar under flera veckor efter en bränning. Under hela den här tiden bevakar vi brandområdet och alla glödbränder släcks.
8. Bidrar naturvårdsbränning med växthusgaser?
Att det ibland brinner i skogen är naturligt. Det ger en global miljöpåverkan men utsläppen är naturliga. Kvistar, grenar, torr mossa och annat brinner upp och vid förbränningen bildas en rad förbränningsprodukter. De viktigaste gaserna är växthusgaser - koldioxid, metan och olika kväveföreningar. När branden har farit fram i naturen finns mycket näring i marken och det börjar genast spira igen – den nya växtligheten kan återigen börja binda kol. Blir vattendrag och sjöar i närheten försurade? Vi vet inte tillräckligt mycket om vilka vattenkemiska effekter en skogsbrand har på sjöar och vattendrag som finns i närheten, men forskning pågår. Vissa studier tyder på en kraftig sänkning av pH-värdet i omgivande mark och vatten. Inventeringar sker och information insamlas vid planeringen av en naturvårdsbränning. Försiktighetsprincipen råder - om det i ett vattendrag finns till exempel flodpärlmusslor eller någon annan känslig art som skulle kunna ta skada planeras naturvårdsbränningen om till ett annat område.
9. Varför ska vi bevara naturens arter?
Det finns många argument till varför vi ska bevara arter.
Ekologiska - naturen kan ses som en väv där varje art behövs och är lika viktig. Förlusten av arter leder till slut till att nätet kollapsar. Forskarna studerar arter och ekosystem och därigenom får vi varningssignaler om jordens miljötillstånd. Naturen fungerar som en varningsklocka om något inte står rätt till!
Ekonomiska - människan har stor ekonomisk nytta av arter för mediciner eller som råvaror. Arter renar vatten, pollinerar träd eller fungerar som nedbrytare av vårt avfall. Ännu har vi antagligen bara upptäckt en bråkdel av de arter vi kan ha nytta av!
Estetiska - arter ger människan upplevelser. Arter ger en variation av färg, form och dofter som människan mår bra av och miljöer som vi kan använda för att hämta kraft i.
Etiska - oavsett nyttan för oss kan varje art anses ha lika stor rätt till existens som arten homo sapiens (människan) har på jorden.
10. Vad kostar naturvårdsbränningar?
Det kostar att bevara arter! Naturvårdsbränningar och brand i skogen gynnar inte bara en art utan ett helt nät av insekter, svampar, växter och djur som alla behöver skogsbranden. En normal naturvårdsbränning kostar cirka 5 000-10 000 kr per hektar - vilket är en kostnadseffektiv satsning för att skapa höga naturvärden. Effekterna av skötselåtgärden räcker i 40-100 år.
Länsstyrelsen i Kalmar driver eller deltar i flera projekt med naturvårdsinriktning. Dessutom vill vi sprida och ta tillvara kunskap och resultat från avslutade projekt.
Projekten står för en stor del av verksamheten inom naturvårdsområdet. Genom dem driver vi utvecklingen framåt. De ger en möjlighet att genomföra saker utöver det vanliga. Flera av projekten finansieras med hjälp av medel från EU. Vissa är stora och internationellt överbryggande. Andra rör sig i ett mer nationellt eller regionalt rum. Men samarbete mellan olika aktörer och utveckling står alltid i fokus.
Mellan oktober 2022 och sista december 2028 genomför Finland och Sverige tillsammans Life-projektet Life2Taiga. Detta projekt är inriktat på att förbättra västliga taigaskogsmarker, särskilt gamla tallskogar, i Finland och Sverige med hjälp av de mest naturliga och effektiva metoderna. Den primära tekniken kommer att vara kontrollerad avbränning och åtgärder som härmar bränder. Naturvårdsbränning är planerad på 3 400 hektar och brandefterliknande åtgärder på 2 800 hektar i 165 Natura 2000-områden i Finland och Sverige där 93 procent av den västliga taigan i EU finns.
Målsättningen är förstås att skapa goda livsmiljöer för brandberoende och brandgynnade arter. Naturvårdsbränning är en skötselmetod av skogsmark. Det kan kortfattat beskrivas som en noga planerad och strikt kontrollerad brand i skogsmark som genomförs av utbildad personal inom ett begränsat område. Eftersom den naturliga påverkan av skogsbränder har minskat i landet de senaste 150 åren är arter och ekosystem som behöver en brand utrotningshotade. Naturvårdsbränningar är den enda skötselmetod som har rätt förutsättning för att fullt ut efterlikna de naturliga bränderna som skogarna är anpassade till.
Ett av ytterligare två syften med projektet är att öka förståelsen och acceptansen bland allmänheten för naturvårdsbränning som en säker och effektiv naturvårdande metod. Det görs genom ett stort fokus på kommunikation inom projektet. Bland annat är det planerat för informationsstigar, utställningar på naturum och utemuseum om naturvårdsbränning.
Slutligen är det också ett syfte att skapa nätverk och samarbeten med MSB och räddningstjänster i Sverige och Finland för att öka kunskapen om bekämpning av skogsbränder och för att utveckla metoder för moteld vid vildbränder och om rökhantering för att minska påverkan för närboende i omgivningen vid naturvårdsbränningar.
Projekttid: 1 okt 2022 – 31 dec 2028 (6 år)
Budget: 23, 5 milj €
Partners:
17 länsstyrelser i Sverige
Naturvårdsverket
Metsähallitus, Finland
Total projektbudget: 23,5 milj €
Medfinansiering:
EU 67 % : 15,7 milj €
Naturvårdsverket 19 % : 4,5 milj €
Länsstyrelserna 14 % : 3 milj €
Life2Taiga handlar om att restaurera och öka naturvärdena i en betydelsefull del av tallskogarna i naturtypen västlig taiga i Sverige och Finland
– att ge liv till taigan!
Folder om Life2Taiga och naturvårdsbränning (svenska) Pdf, 4.1 MB.
Folder about Life2Taiga and prescribed burning (english) Pdf, 4.1 MB.
Många arter har gynnats av äldre brukningsformer inom jordbruket. Men det är en utmaning att bevara livsmiljöer som är beroende av jordbruk i en form som är ovanlig i Sverige idag. Exempelvis har betande djur och slåtter av ängar minskat drastiskt. Projektet Life RestoRED restaurerar och skapar förutsättningar för att ängs- och betesmarker bevaras som viktiga livsmiljöer för vilda växter och djur.
Projektet Life RestoRED restaurerar och skapar förutsättningar för att ängs- och betesmarker bevaras som viktiga livsmiljöer inom nätverket Natura2000. Projektet har fyra övergripande mål:
- Återskapa livsmiljöer i utpekade Natura2000-områden där livsmiljöer riskerar att försvinna om inte rätt skötsel genomförs.
- Sprida kunskap och erfarenheter om återskapandet av livsmiljöer i ängs- och betesmarker, särskilt till lantbrukare och framtida lantbrukare, men även till andra specialister som arbetar i jordbruksmiljöer. Samverka runt hur man kan använda de ekonomiska stöden som lantbrukare idag kan ta del av genom EU:s gemensamma jordbrukspolitik (Landsbygdsprogram/CAP).
- Skapa förutsättningar att på lång sikt förvalta de utvalda platserna. Både genom praktiska åtgärder och genom att skapa samarbeten och rutiner för förvaltningen av platserna.
- Skapa gynnsamma förhållanden för pollinatörer på de utvalda platserna.
I Kalmar ingår 5 olika N2000-områden, fördelat mellan Öland och fastlandet. Naturen som restaureras är dels lövträdsrika äldre fodermarker och dels mer småbrutet odlingslandskap med rik flora.
- Bråbygden
- Karum
- Krokshult
- Vanserum-Bäck-Övetorp
Detta projekt pågick mellan 2016-2022 och är nu avslutat. Syftet var att återskapa värdefulla ekmiljöer i skyddad natur.
Under projekttiden har flera bra rapporter skrivits som kan användas av den som är intresserad av att förbättra livet för ekar och alla arter som lever på, i och av ekar i vår natur. Du kan hitta allt material som projektet producerat på deras webbplats.
Webbplatsen Life Bridging the gap Länk till annan webbplats..