Sör-Lappmyran
Detta skogsreservat ligger på en högplatå med de två myrarna Lappmyran och Sör-Lappmyran omgivet av skogklädda höjder. Skogen är mest känd för sin rikliga förekomst av den hotade laven långskägg men här finns många andra arter som trivs i naturskog.
Granskog med lövinslag
Reservatet utgörs av ett större naturskogsområde kring de två myrarna Lappmyran och Sör-Lappmyran. I väster finns en markerad västbrant ned mot Stor- och Lill-Fålasjön. Skogen är naturligt föryngrad och består i huvudsak av gran, frånsett myrkanterna som ofta har ett stort tallinslag.
Brandspår är ytterst sällsynta, varför bränder bedöms ha varit av liten betydelse för skogens utveckling. Granskogen är i allmänhet lövrik med ett stort inslag av björk. Hela västra sluttningen ned mot områdets västgräns är asprik liksom ett parti öster om Lapptjärnarna.
Långskägg och andra lavar
Den sällsynta långskäggslaven finns spridd i hela reservatet och har hittills noterats på ungefär 600 träd. Laven känns igen på sin långa bål som liknar julgransglitter och hänger på grangrenarna som en girlang. Det finns även mycket av andra hänglavar i området. I den asprika västsluttningen förekommer läderlappslav, stiftgelélav och aspgelélav.
Vedsvampar
Björklågor, det vill säga omkullfallna stammar, finns allmänt. På många håll rikligt och i alla nedbrytningsstadier. I vissa partier finns även rikligt med granlågor. Därför kan du lätt få se många arter av vedsvampar till exempel borstskölding, lappticka, gränsticka, rosenticka och rynkskinn.
Ta med GPS
Inga anordningar för besökare görs inom reservatet, förutom informationsskylt. Det kan därför vara bra att ha med en GPS vid besök i området då det inte finns märkta stigar i området.
Närliggande reservat
Närmaste reservat är Långvattenhöjden i norr och Nävertjärnsskogen i väster:
- Långskäggslaven känns igen på sin långa bål som liknar julgransglitter och hänger på grangrenarna som en girlang. Den är oftast 0,5-1 meter lång.
- Laven klarar inte uttorkning, brand eller modernt skogsbruk och den förökas enbart vegetativt. Det vill säga genom att delar av lavbålen lossnar och genom vinden sprids över till närliggande träd och fästa fast där.
- Långskägg är starkt tillbakaträngd i Europa och nuvarande utbredning finns i huvudsak i södra Norge och mellersta Sverige. I Sverige breder den ut sig på ett smalt band från Värmland upp till mellersta Norrland, med störst utbredning i Ångermanland och Medelpad. Omkring 90 procent av den svenska förekomsten av arten finns i vårt län, varav en stor del i Kramfors kommun.
Aktuellt för detta besöksmål
Just nu har vi inga nyheter. Men håll utkik här efter kommande nyheter.
Föreskrifter
Du är välkommen att besöka naturreservatet, men tänk på att det inte är tillåtet att:
- Störa djurlivet till exempel genom att klättra i boträd eller medvetet uppehålla sig nära rovfågelbo, lya eller gryt.
- Bryta kvistar, fälla eller på annat sätt skada levande eller döda stående och omkullfallna träd och buskar.
- Plocka växter eller växtdelar med undantag för bär och matsvamp.
- Fånga och insamla ryggradslösa djur.
- Ta med hund som inte är kopplad.
- Utföra vetenskapliga undersökningar utan länsstyrelsens och markägarens tillstånd.
- Framföra motordrivet fordon.
- Tälta.
- Elda annat än på angivna platser.
Serviceinformation
Fakta
Beslutsår: 1998
Storlek: 254 hektar
Kommun: Kramfors
Förvaltare: Länsstyrelsen
Skyddsområde: Naturreservat, Natura 2000
Hitta hit
Från riksväg 90 i Kramfors tar du vägen mot Fiskja och Kvissle. Där tar du av till höger in på skogsbilvägen mot Uttersjön. Efter ytterligare cirka fem kilometer finns vägvisning mot reservatet. Kommer du från Härnösand tar du av mot Karlberg och Kvissle i Ramvik. Även från väg 331 i Viksjö kan du nå reservatet genom att köra mot Habborn och sedan österut på skogsbilvägen förbi Manen och ta vänster vid skylten.
Kontakt
Frågor om anläggningar eller skötsel av statliga naturreservat
Förvaltning av skyddad natur, Länsstyrelsen Västernorrland
Telefon, växel: 0611-34 90 00