Röjtjärnsmyran-Spångmyran

I detta stora våtmarksområde i Ånge kommuns södra del kan du spana på fåglar eller studera olika typer av myrar och deras vegetation. Du når reservatet enklast i den södra delen via skogsbilväg som går in från väg 529.

Våtmarker med många myrtyper

Röjtjärnsmyran-Spångmyran är ett av länets största skogsmyrkomplex och breder ut sig mellan Oxsjön och Finnsjön i norr och nästan fram till sjön Vikörn i söder. Reservatet består mest av våtmarker men har också några mindre skogsbeklädda moränkullar insprängda i myrmarkerna. Oxsjöån rinner som en livsnerv genom myrkomplexet och binder samman Oxsjön och Finnsjön i norr med sjöarna i sydväst samt Röjtjärnen i sydost.

Myrarna i området kan visa upp de flesta av regionens myrtyper. Stora sammanhängande öppna och tallbevuxna svagt välvda mossar finns på Röjtjärnsmyran i söder. Vidsträckta topogena fattiga mjukmattekärr med flaskstarr och öppna blandmyrar finns på Brännäsmyran i öster. Mossar, topogena kärr samt strängflarkkärr dominerar på Ryteho i nordost och Spångmyran i väster. Öster och söder om Röjtjärnen finns intermediära till rika kärr.

Rikärrsarter

I den sydöstra spetsen på komplexet finns flera skogsdungar kring källor med rik mossflora och ett öppet rikkärr. Här har noterats rikkärrsarter som myggblomster, björnbrodd, sumpnycklar, brunmossorna guldspärrmossa, stor skedmossa och korvskorpionmossa samt vitmossorna krokvitmossa, drågvitmossa och den ovanliga trubbvitmossan. Sjöarna omges av blöta sumpkärr och i norra delen av reservat finns sammanhängande ytor av sumpskog med höga naturvärden. På strängflarkkärren finns bland annat björnbrodd, dvärglummer och sumpnycklar.

Rikt fågelliv

Naturreservatet har en art- och individrik fågelfauna med över trettio rapporterade arter, både våtmarksfåglar och typiska skogsarter. Här finns bland annat tretåig hackspett, lavskrika, varfågel, enkelbeckasin, gluttsnäppa, grönbena, tofsvipa, storspov, bläsand, trana, gulärla samt träd- och ängspiplärka.

Granskog med död ved

Skogsholmarna i de centrala delarna av reservatet består av äldre granskog med bitvis rikt inslag av björk. Skogen har spår av tidigare huggningar men det är närmare hundra år sen sist. Naturvärden har därför utvecklas i form av stående döda granar och björkar samt lågor (omkullfallna stammar). Bävern trivs i området och har skapat gransumpskog och riklig mängd döda granar. Nordost om Sönnerstsjön finns en hänglavsrik granholme med inslag av lunglavsbeklädda sälgar.

Sjösänkning och myrodling

Det finns många spår av mänsklig närvaro i området. Myrarna var förr viktiga slåttermarker för att få starrhö till boskapen. Det var framför allt flaskstarren som var en viktig foderväxt. Här var det främst inflyttade skogsfinnar som nyttjade slåttermyrarna. Fortfarande lever finska platsnamn kvar, som Ratelaks och Ryteho i norra delen av reservatet.

I mitten av 1800-talet genomfördes sjösänkningar av Noressjön, Sönnerstsjön och Slåttertjärnen. Detta gjordes för att skapa mer våtslåttermarker. De stora ytorna med blöta högstarrkärr gav gott om starrhö som förvarades i lador. Dessa kan man fortfarande se rester av vid sjöarna. Genom en hydrologisk återställning som länsstyrelsen genomförde 2019 har vattennivåerna i sjöarna återställts igen. Restaureringen har medfört att den gamla sjöbottnen nu återigen täcks av vattenspeglar.

Myrmarkerna kring Spångmyrans östra del och väster respektive nordost om Sönnerstsjön har tidigare brukats som myrodlingar. Idag består de av björkdominerade, björnmossebevuxna torvmoar med igenväxande tegdiken.

Fäboden Hussboda

Strax söder om myrkomplexet finns resterna av Hussboda, ett stort fäbodsställe anlagt i mitten på 1800-talet av brukspatronen Carl Fredrik Huss i Johannisberg/Hussborg. Under tiden för storfäboddriften fanns på Hussboda bostäder, ladugårdar och mejeri. Tidvis hade man upp till 80 djur på vallen.

Det var Huss som även genomförde det stora dikningsföretaget med sjösänkningarna. Våtslåtterängarna var troligen en viktig del i Hussboda bolags produktion av vinterfoder. Driften i Hussboda lades ned redan på 1870-talet så det blev en ganska kort epok för storfäboden. Byggnaderna flyttades till byarna runt omkring. Vällingklockan finns numera på Torps hembygdsförenings område i en liten klockstapel.

Andra spår av mänsklig verksamhet

Vissa myrholmar har spår efter svedjande för att förbättra produktionen av myrhö och bete. De mer grandominerade har spår från skogsbetestiden, bland annat i form av flera kjolgranar med grova nedre grenar. Kolbottnar finns också noterade på skogsholmarna norr om Brännäsmyran. Äldre körvägar går från norr till söder genom de centrala delarna av reservatet och delar av dessa nyttjas idag som skoterled.

Vid inloppet till Oxsjöån finns en gammal fiskeplats samt ett område som nyttjats som myrtag av Oxsjö by. Här finns också en äldre bro vid den gamla sommarvägen över myren. Längs Oxsjöån finns rester av två gamla kvarnplatser och i stort sett hela åsträckan har nyttjats som slåtterraningar.