Hummelvik

Hummelvik kallas "Skuleskogens lillebrorsa". Här finns mycket av det som är typiskt för nationalparken. Kuperad terräng, fantastiska vyer, en fridfull liten tjärn och gamla, fina skogar. En stigrunda tar dig runt reservatet och bjuder på flera storslagna utsikter mot havet. På flera ställen kan du till och med se rakt mot Slåttdalsskrevan i Skuleskogen.

Vandring

Stigen i reservatet börjar nere vid vägen och leder först brant uppför. Därefter går den igenom ett varierat landskap med hällmarkstallskogar, myrstråk och klipphällar med utsikt. Det är en kuperad och spännande runda på sammanlagt cirka fem kilometer. På Fäbodberget är det fina klippor att fika på med utsikt ner mot havsfjärden och bort mot Skuleskogens nationalpark. I klart väder kan du se rakt in i Slåttdalsskrevan. En annan fin rastplats längs stigrundan är vid Stortjärnen, en vacker och fridfull tjärn mitt i skogen.

Röd granit och klapperfält

Bergsområdet där Hummelviks naturreservat ligger är ett stycke Skuleskogen i miniatyr. Det är ett kuperat landskap med stora höjdvariationer, från 10 meter över havet i områdets södra del till de högsta topparna på 210 meters höjd. Berggrunden består av den vackert röda nordingrågraniten. De högre partierna präglas av hällmark och i svackorna och på terrasser finns en svallad morän med ett flertal klapperfält. Mot väster och söder stupar bergen brant. Ett större mäktigt klapperfält finns i dalgången öster om Fäbodberget efter stigen från lövsumpskogen till Stortjärn.

Gammal och artrik skog

Skogen i reservatet är omväxlande. Här finns gles tallskog på höjderna, högt belägna myrar och blandskogar i sluttningar och svackor. På flera ställen finns knotiga och mycket gamla tallar. Åldern på många av tallarna är förmodligen över 300 år. Området är brandpåverkat och här och var kan du se spår av det i form av brända stubbar och träd.

Några ovanliga arter som finns i denna gammelskog är violettgrå tagellav, lunglav, läderlappslav, ullticka, gränsticka, stjärntagging och gräddporing. Den sällsynta hängtickan har också hittats i den östra delen av reservatet. Av kärlväxter i reservatet kan nämnas blåsippa, tibast, stor blåklocka. Här och var i sluttningarna förekommer grov asp.

I området finns också djur som är typiska för gamla skogar, som fågelarterna gråspett och berguv. Lodjur trivs i de klippiga och svårtillgängliga partierna. De är blyga och svåra att få syn på. Bäst chans att se dem är vid gryning eller skymning.