Gnäggen

- alkfåglarnas ö

Söder om Södra Ulvön ligger en liten ö som heter Gnäggen. Denna ö är en av de få riktiga ”fågelbergen” i Bottenhavet. På detta avlånga och rätt låga skär häckar bland annat tordmule, sillgrissla, tobisgrissla och storskarv. För att skydda fågellivet är det förbjudet att gå iland året om.

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är att bevara områdets betydelse som fågellokal för alkfåglar som tordmule, tobisgrissla och sillgrissla.

Reservatet är av regeringen antaget som Natura 2000-område enligt art- och habitatdirektivet.

Ökande alkfåglar

Förekomsten av tordmule på Gnäggen har varit känd sedan länge
tillbaka. Olaf Gylling skrev i sin publikation "Iakttagelser av lokalfaunan i Vesternorrlands län 1885-1897" att "En koloni tordmular har sedan gammalt häckat å Gnäggen, ett isolerat skär utanför Nordingrå sockens kust. De minskas dock årligen småningom, sannolikt mest genom äggplundring." Under kustfågelinventering 1999 noterades hela 940 par.

Sillgrissla registrerades för första gången på ön 1947 när Axel Bucht såg ett
par samt hittade ett ägg som ruvades. Under inventeringen 1999 noterades 17 par sillgrisslor.

Tobisgrisslan eller "tjesten" har även den haft en ökande trend till drygt 40 par 1999.

Andra kustfåglar

På Gnäggen häckar också gråtrut, havstrut, roskarl, silvertärna, småskrake, storskrake, svärta, drillsnäppa och storskarv. Den sistnämnda är en invandrare eller en återinvandrare som i början av 1990-talet började ses mera regelbundet på ön. Vid inventering 1999 konstaterades hela 282 bon och 678 fåglar sågs.

Gnäggens vegetation

Gnäggen utmärks av kala och renspolade diabashällar som är en mörk stenart som bildats av magma som stelnat ovanför jordskorpan. Här kan småväxta spridda exemplar av sälg, rönn och asp förekomma i klippskrevor. Förutom dessa så är växtligheten sparsam med kartlavar, enstaka exemplar av hallon, mjölkört, groblad, fetknopp, ängssyra och ett par ormbunksarter.