Om Länsstyrelsen i Västernorrlands län

Sverige består av 21 län och i varje län finns en länsstyrelse. Länsstyrelsen ska verka för att nationella mål får genomslag i länet och samtidigt ta hänsyn till regionala förhållanden och förutsättningar.

Länsstyrelsen ska ha ett statligt helhetsperspektiv i sitt arbete och samordna olika samhällsintressen och statliga myndigheters insatser. Vi ska också följa utvecklingen och informera regeringen om länets behov.

Det innebär att länsstyrelsen är en viktig länk mellan människor och kommuner i länet å ena sidan och regering, riksdag och centrala myndigheter å den andra.

Landshövdingen är chef för Länsstyrelsen.

En hållbar utveckling i länet

Länsstyrelsen arbetar för att främja en hållbar utveckling i länet och bedriver en mångsidig verksamhet som spänner över i stort sett alla samhällsområden.

För att skapa förutsättningar för en gemensam plattform och tydliggöra vad vi vill uppnå så har Länsstyrelsen Västernorrland fastställt en vision; Vi är en utvecklingsinriktad myndighet som bygger ett hållbart samhälle, för den samlade verksamheten med fem viktiga områden kopplat till denna.

Med hållbarhet menar vi ett samhälle med en positiv utveckling där miljö, tillväxt och goda levnadsvillkor går hand i hand. För att uppnå denna övergripande vision har vi pekat ut fem särskilt viktiga områden:

  • Helhetsperspektiv - vår verksamhet genomsyras av helhetsperspektiv. Vi har förståelse för vårt samlade uppdrag och hur våra olika expertisområden bidrar till det.
  • Kunder och medborgare - vi är serviceinriktade i våra kontakter. Vi möter våra kunder vid rätt tillfälle och på rätt sätt. Det vi levererar är sammanvägt, rättssäkert och håller god kvalitet.
  • Bilden av länsstyrelsen - vi är en välkänd organisation med stort förtroende hos allmänheten, uppdragsgivarna och övriga intressenter.
  • Arbetsformer - våra arbetsformer stimulerar kreativitet, utvecklingsförmåga och samverkan. Våra processer är effektiva och säkerställer att den samlade kompetensen i vår verksamhet tas tillvara.
  • Arbetsplatsen - vi är ett föredöme vad gäller arbetsmiljö, lika villkor och utvecklingsmöjligheter.

Vad vi gör

Vi vill verka för ett enat och attraktivt län med goda levnadsvillkor som yttersta målsättning. För att nå dit arbetar vi aktivt med våra 16 regionala miljömål för att nå ett ekologiskt hållbart Västernorrland.

Länsstyrelsen har också en ledande roll i investeringsplaneringen när det gäller länsvägar och länsjärnvägar. Vi tar aktivt del i stora infrastrukturprojekt. Ett exempel på det är projektet Mittstråket.

Vi har också ett regionalpolitiskt utvecklingsansvar där natur- och kulturmiljö, hushållning med naturresurser, utbildning, mångfald och integration samt jämställdhet spelar viktiga roller. 

I vårt uppdrag ingår tillsyn och uppföljning inom miljö, djurskydd, livsmedel och räddningstjänst. Vi samordnar länets tillväxtprogram och svarar också för det offentliga stödet till jordbruket samt bedriver utbildning och rådgivning för fisket och för ett miljövänligare jordbruk.

För oss är det viktigt att lyfta fram länet i internationella och mittnordiska sammanhang.

Länsresidenset i Härnösand

Residenset i Härnösand, sett från sidan

Härnösand har varit residensstad sedan 1645, med några mindre avbrott. Det geografiska området och namnet på länet, som landshövdingen i Härnösand ansvarat för, har förändrats vid olika indelningsreformer.

År 1645 omfattade länet Medelpad, Ångermanland och Jämtland. Nio år senare ändrades länsgränserna och landshövdingen flyttade till Gävle.

År 1762 återställdes 1645 års länsindelning. Länsresidenset i Västernorrland förlades dock till Sundsvall.

Gustav III:s regeringen beslutade 1778 att landshövdingen åter skulle flytta till Härnösand. Ett viktigt skäl till detta var att Härnösands stad erbjudit sig att uppföra ett residens till landshövdingen, vilket av olika anledningar inte blivit fallet i Sundsvall. De norrländska residensen, förutom det i Gävle, var vid denna tid byggda i trä.

Efter några år av tillfälliga lösningar, både i Sundsvall och i Härnösand, beslöt sig landshövdingen Carl Bunge 1784, uppenbarligen under starkt inflytande av Gustav III, att av Härnösand kräva ett nybyggt residens i sten. Gustav III, som just var hemkommen från en lång studieresa i Italien och Frankrike, där han mött de nya arkitekturströmningarna med antika förebilder, ville snarast se den nya arkitekturen förverkligad i Sverige.

Ritningarna till det nya residenset, som upprättades av arkitekten Olof Tempelman, Stockholm, godkändes av Gustav III i januari 1785. Tempelman, var sedan 1779 professor i arkitektur vid Konstakademiens arkitekturskola, och hade själv rest i Italien och Frankrike. Härnösands residens andas därför nyklassicism. På hösten 1790 kunde residenset delvis tas i bruk och stod helt färdigställt året därpå.

Byggnaden har en helt slätputsad fasad och innehåller nio fönsteraxlar. Den artikuleras genom sex breda doriska kolossalpilastrar, två i hörnen och fyra i det till tempelportik gestaltade mittpartiet. Pilastrarna bär symboliskt upp en låg mezzaninvåning. Här finns ett högt sadeltak, genombrutet av mittpartiets gavelfronton, och i gavelfältet återfinns statens vapensköld med tre kronor. Sjöfasaden mot Nattviken vänds mot en planterad terrass.

Länsresidenset inköptes från Härnösands stad av svenska staten 1858. Länsstyrelsen flyttade 1883 sina tjänstelokaler, som hittills hade varit i residenset, till det nya landsstatshuset vid Stora torgets södra sida. Under 1920-talet renoverades länsresidenset och då tillkom de rumssamband som idag står att finna i huvudvåningen. Måleriet med sin gustavianska inspiration genomfördes av den kände dekorations­målaren Yngve Lundström, Stockholm.

Länsresidenset, som numera ägs av Statens fastighetsverk, är vackert beläget mitt i Härnösand vid Nattviken, som står i förbindelse med Bottenhavet.

Huvudingången är vänd mot Stora torget och mot sjösidan finns en parterr, en trädgårds­anläggning, uppbyggd. Bottenvåningen omfattar nu arbetsrum för landshövdingen, bibliotek och salong, kök samt mindre matsal. I huvudvåningen (våning 1) finns representationsutrymmen med en större matsal och fyra salonger samt serveringskök. Våning två innehåller landshövdingens privata bostad samt tre gästrum. Källarplanet har, utöver förvaringsrum, bastu, utrymmen för bordtennis och vinkällare.

Västernorrlands län (Ångermanland och Medelpad) sedan 1810

Landshövding

År

Berit Högman

2018-

Gunnar Holmgren

2015-2018

Sten-Olov Altin

Tf, 1 oktober 2014-31 mars 2015

Bo Källstrand

2008-2014

Gerhard Larsson

2000-2008

Börje Hörnlund

1996-2000

Ingemar Örhn

1989-1995

Bertil Löfberg

1975-1989

Kurt Nordgren

1971-1974

Hjalmar Nilsson

1965-1971

Eric Wesström

1954-1965

Ragnar Stattin

1944-1953

Arthur Engberg

1940-1944

Nils Löwbeer

1939

Anders Wijkman

1931-1938

Karl Johan Stenström

1918-1931

Carl Mathias Ström

1911-1918

Fredrik Bergenholtz

1909-1911

Gustaf Rudebeck

1901-1909

Gustaf Ryding

1880-1901

Curry Treffenberg

1873-1880

Ernst August Weidenhielm

1863-1873

Sven Vilhelm Gynther

1851-1862

Fredrik Åkerman

1841-1851

Hampus Mörner

1820-1841

Carl Fredric Aschling

1817-1820

Baltzar August Carl von Nieroth

1810-1817

Västernorrlands län 1762-1810

 

Västernorrlands län delades 1762 i en nordligt län som bestod av Ångermanland, Medelpad och Jämtland och med residens i Sundsvall 1762-1778 och därefter i Härnösand. Det sydliga länet var Gävleborgs län (med Härjedalen).

Landshövding

År

Baltzar August Carl von Nieroth

1807-1810

Erik Gustaf Lindencrona

1796-1807

Carl Bunge

1778-1796

Johan Nordenfalk (tre månader)

1778

Germund Abraham Falkengren

1769-1778

Per Abraham Örnsköld

1762-1769

Västernorrlands län 1654 -1762

Västernorrlands län bildades 1654 när Hudiksvalls och Härnösand län slogs ihop. Jämtland och Härjedalen ingick 1658-1660 i Trondheims län och återfördes därefter till Västernorrlands län. Västerbottens län ingick 1660-1664 i Västernorrlands län. Residens i Gävle.

Landshövding

År

Fredrik Henrik Sparre

1757-1762

Mårten Ehrensvan (vice)

1756-1757

Karl Gustaf Cronhiort

1755-1756

Axel Johan Gripenhielm

1749-1755

Erik Odelström

1739-1749

Carl Gustaf Bielke

1727-1739

Magnus Palmqvist

1719-1727

Hugo Hamilton

1716-1719

Alexander Stromberg

1704-1716

Carl Carlsson Hård af Segerstad

1702-1704

Axel von Schaar

1699-1702

Malcolm Hamilton

1698-1699

Carl Gustaf Frölich

1693-1698

Otto Vellingk

1687-1693

Leonard Ribbing

1683-1687

Göran Sperling

1679-1683

Jakob Fleming

1677-1679

Christopher Gyllenstierna

1677

Carl Larsson Sparre

1664-1677

Gustaf Banér

1664

Johan Gabrielsson Oxenstierna

1655-1664

Erik Larsson Sparre

1654-1655

Hudiksvalls och Härnösands län 1645-1654

Norrlands län delas 1654 upp i Hudiksvalls och Härnösands län (Västerbottens län redan utbrutet 1638). Hudiksvalls län bestod av Gästrikland, Hälsingland och Härjedalen och residensstaden flyttades 1651 till Gävle. Härnösands län bestod av Medelpad, Ångermanland och Jämtland.

Landshövding i Hudiksvalls län

År

Erik Larsson Sparre

1651-1654

Ivar Nilsson (Natt och Dag)

1645-1651

Landshövding i Härnösands län

År

Anders Appelbom

1653-1654

Hans Strijk

1645-1653

Västernorrlands län 1634 -1645

Västernorrlands län utgjordes 1634-1637 av hela Norrland exklusive Gästrikland. Västerbottens län bröts ut 1638 och Gästrikland införlivades 1641. Residens i Hudiksvall.

Landshövding

År

Ivar Nilsson (Natt och Dag)

1641-1645

Christer Posse

1637-1641

Stellan Mörner

1634-1637

Du kanske undrar hur det kan komma sig att vårt län, med sitt läge i mellersta Norrlands kustland, bär namnet Västernorrland. Jo, det beror på att länet, när det kom till, var en del av stormaktstidens Sverige i vilket också Finland ingick. Landsdelarna (länen) väster om Bottenhavet gavs då namnet Västernorrland.

Landets första länsindelning genomfördes 1634. Då följde flera län så långt som möjligt landskapsindelningen. Men Norrland, inklusive Österbotten i Finland, delades i två län, varav Österbotten blev Vasa län och det andra länet fick namnet Norrlands län.

Tre år senare delades Norrlands län upp i två län. Västerbottens län som då omfattade Västerbotten, Norrbotten samt Lappland och det södra länet, som omfattade Ångermanland, Medelpad, Hälsingland och Gästrikland, fick namnet Västernorrlands och Gävleborgs län.

År 1645 var det igen dags för nya länsgränser. Nu blev Medelpad och Ångermanland tillsammans med Jämtland, Västernorrlands län med Härnösand som residensstad.

Gästrikland och Hälsingland utgjorde tillsammans med Härjedalen Gävleborgs län, med Gävle som residensstad. Nio år senare slogs de två länen tillsammans till ett län. Sammanslagningen varade i mer än hundra år men 1762 gick man tillbaka till 1645 års indelning men nu med Sundsvall som Västernorrlands residensstad.

Riksdagens beslut pekade inte ut någon residensstad i Västernorrland eftersom länet hade två lika stora städer, Härnösand och Sundsvall. Gustav III:s regering beslöt 1778 att länsstyrelsen åter skulle flytta till Härnösand. Ett viktigt skäl var att Härnösand erbjudit sig uppföra ett residens, vilket inte blivit fallet i Sundsvall.

När Sverige 1809 avträdde Finland skedde en ny länsindelning, då avskildes Jämtland från Västernorrlands län och kom tillsammans med Härjedalen att utgöra ett nytt län, Jämtlands län.

Kontakt

Länsstyrelsen Västernorrland

Telefon växel 0611-34 90 00