Finn-Stenbittjärnbäcken

Naturreservatet vid Finn-Stenbittjärnbäcken omfattar en 700 meter lång bäckravin och en bergssluttning norr om bäcken. Bäckravinen klarade sig undan den stora skogbrand som drabbade området år 1889.

Brandrefugie

Ravinen är en så kallad brandrefugie, alltså en del som klarade sig från en skogsbrand. Skogen består av gammal granskog med inslag av lövträd. På omkullfallna träd i ravinen har mer ovanliga vedsvampar som rosenticka och ullticka hittata. Här finns även de vanligare arterna granticka och klibbticka. Träden är täckta av garnlav med apothecier (fruktkroppar) vilket är typiskt för en gammal granskog. I nordvästra hörnet närmast Finn-Stenbittjärnen finns en mindre myr samt sumpskog där bävern dämt upp bäcken.

Nordsjöbrännan

Skogen på bergsluttningen norr om bäcken är en gammal lövbränna som brann 1889. I folkmun kalls den för Nordsjöbränna. Skogen domineras av asp samt av tallar som överlevde branden. Många har tydliga brandljud det vill säga övervallade brandskador. På de grova asparna förekommer arter som aspgelélav, skinnlav och småfläckig brosklav. Lövbrännor är rika miljöer även för fågelarter, till exempel hackspettar och sångare.

Lövrik barrskog och kolmilor

Skogen i väster består av grandominerad barrnaturskog. Här finns också partier med stort inslag av lövträd samt arter knutna till asp, björk och sälg, bland annat kandelabersvamp och doftticka. I hela området finns gott om granar över 150 år. Det finns god förekomst av död ved men varierar inom området. I delar finns fuktigare partier med gransumpskog med många äldre senvuxna granar. Även nordväst om Stenbittjärn finns gransumpskog med gott om äldre senvuxna granar.

I sydöstra delen av reservatet finns en kolbotten från 1906 som kolades av Israel Jonsson. Kolmilor har använts för att framställa träkol. Många kolmilor finns kvar i skogarna som så kallade kolbottnar, som är resterna efter den plats där kolmilan en gång stod.