Rödmyråsen

Granskog med nerblåsta träd.

Rödmyråsens naturreservat. Foto: Johan Rytterstam

Rödmyråsens naturreservat utgörs av ett granskogsområde på hög höjd. Den nordexponerade sluttningen har gett en skog med jämn och hög luftfuktighet vilket passar den fridlysta långskägglaven. Delar av skogen har dock drabbats av stormfällningar.

Stormfällningar

År 2013 drabbades delar av länet av stormen Ivar med kraftiga stormfällningar som följd. I Rödmyråsen har det fått till följd att reservatet är mycket svårt att ta sig fram i. Det kan också vara farligt att vistas här på grund av fallande träd, träd som ligger i spänn och rotvältor.

Dessa stormfällningar ledde till stora och intensiva svärmningar av granbarkborre. Inventeringar visar nu att i stora delar av rödmyråsen är många granar i reservatet döda. Det finns nästan inga levande granar i den mellersta och norra delen av reservatet. De träd som lever är lövträd som björk, asp och rönn.

Nordsluttning

Den nordexponerade sluttningen med platåer gav tidigare en skog med jämn och hög luftfuktighet. Idag är stora delar luckigt och öppet på grund av vindfällning. Den hänglavsrika granskogen finns delvis kvar med inslag av grova aspar och björkar. Vindfällen är vanligt förekommande. I den södra delen av reservatet är skogen yngre, luckigare och har ett stort inslag av björk.

Långskägg och andra arter

Reservatet har haft en mycket tät förekomst av den hotade arten långskägglav. Idag vet vi inte hur mycket av denna lav som finns kvar i reservatet. Långskägg tål inte för
öppna, ljusa och blåsiga skogar vilket gör att den missgynnas av bland annat
stormfällningar. Andra arter påträffade i området är exempelvis violettgrå tagellav, lunglav och ormticka.

Långskäggslaven känns igen på sin långa bål som liknar julgransglitter och hänger på grangrenarna som en girlang. Den är oftast 0,5-1 meter lång.

Laven klarar inte uttorkning, brand eller modernt skogsbruk och den förökas enbart vegetativt det vill säga genom att delar av lavbålen lossnar och genom vinden kan spridas över till närliggande träd och fästa fast där.

Långskägg är starkt tillbakaträngd i Europa och nuvarande utbredning finns
i huvudsak i södra Norge och mellersta Sverige. I Sverige breder den ut sig på ett smalt band från Värmland upp till mellersta Norrland, med störst utbredning i Ångermanland och Medelpad. Omkring 90 procent av den svenska förekomsten av arten finns i vårt län, varav en stor del i Kramfors kommun.

Aktuellt för detta besöksmål

Just nu har vi inga nyheter. Men håll utkik här efter kommande nyheter.

Föreskrifter

Du är välkommen att besöka naturreservatet, men tänk på att det inte är tillåtet att:

  • Bryta kvistar, fälla eller på annat sätt skada levande eller döda, stående eller omkullfallna träd och buskar.
  • Plocka eller gräva upp växtdelar eller på annat sätt skada vegetationen. Bär och matsvamp får dock plockas.
  • Skada mark och block.
  • Klättra i boträd, samla insekter eller på annat sätt medvetet störa eller skada djurlivet.
  • Tälta.
  • Göra upp eld.
  • Köra motordrivet fordon.
  • Rida eller cykla.
  • Ta med hund som inte är kopplad.
  • Sätta upp skylt, göra inskrift eller dylikt.
  • Utföra vetenskapliga undersökningar utan länsstyrelsens tillstånd.

Allemansrätten – det här får du göra i naturen

I Sverige har vi allemansrätt, det innebär att du får utöva friluftsliv och röra dig fritt i naturen så länge du inte stör eller förstör.

Friluftsliv och allemansrätt
Träd och moln. Illustration

Serviceinformation

  • Ikon förInformationstavla Informationstavla

Fakta

Beslutsår: 1998

Storlek: 20 hektar

Kommun: Sundsvall

Förvaltare: Länsstyrelsen

Skyddsområde: Naturreservat, Natura 2000

Hitta hit

Reservatet kan nås via en gammal väg som utgår från väg 305 mellan Stöde och Hassela. Strax söder om Sörtjärnen går skogsbilvägen in till Skedviksbodarna. Därifrån är det cirka 400 meter fram till reservatsgränsen. Koordinater vid infotavla; WGS84 dec(lat,lon) 62.21835/16.740503. SWEREF99 TM 6899218/590515.

Kontakt

Johan Rytterstam

Enheten för skyddad natur