Kulturmiljöprogram: Råbelöv-Helmershus-Ekestad

Västra sidan av Råbelövssjön uppvisar en skiftande landskapsbild. I söder utbreder sig öppna och tämligen flacka, odlade marker kring Råbelöv. De togs i anspråk redan under förhistorisk tid. Området i norr övergår i det skogklädda Balsberget.                         

Vid Helmershus och Ekestad ger de små brukningsenheterna och fruktodlingarna ett omväxlande, delvis öppet landskap. Markerna i söder är rika på fornlämningar. Särskilt framträdande år de många gravhögarna, av vilka Rolfshögarna och Lundahögarna är de mest dominerande anlagda under bronsåldern. Fornlämningarna har ett karaktäristiskt läge på höjdryggar i ett tidigare betydligt sankare landskap. Inom området ryms två skansanläggningar - en vid strandlinjen och en vid Råbelöv. De är tillkomna under orostiderna på 1600-talet.

Huvudbyggnaden på Råbelöv ligger omgiven av en park och skild från ekonomidelen, som har såväl äldre längor i gråsten och tegel som mer moderna. Huvudbyggnaden är uppförd under 1630-talet. Den präglas i dag till stora delar av 1880- och 1890-talens ombyggnad, vilken dock i sina huvuddrag knyter an till byggnadens äldre karaktär. Råbelöv utgjorde fram till 1836 en självständig socken. Om detta påminner den medeltida kyrkan norr om slottet. Sedan socknen slagits samman med Fjälkestad fungerade kyrkobyggnaden som sädesmagasin i närmare ett sekel. Den sattes i stånd på 1920-talet och har i dag en väl bibehållen medeltida karaktär.

Storgodsdriften vid Råbelöv har gett området dess karaktär med vidsträckta åkerfält och gles bebyggelse. Uppfarterna till huvudanläggningen markeras av alléer. Några väl bibehållna torp och arrendegårdar är enligt gängse mönster belägna i övergången mellan odlad mark och utmark/skog.

Helmershus, med ett naturskönt läge på en höjd vid Råbelövssjön, uppfördes under 1800-talets senare hälft. Den omfattande fruktodlingen i anslutning till gården började kring sekelskiftet och spelade en avgörande roll när denna näringsgren senare kom att bli speciellt framträdande i den här delen av Skåne.

Vid Ekestads hållplats ligger ett flertal bostadshus, vilka är goda exempel på sekelskiftets panelarkitektur med därtill hörande lövsågade snickeridetaljer. Flertalet byggnader har uppförts i samband med att en hållplats anlades vid den på 1880-talet framdragna järnvägen. Stengärdesgårdarna och det småskaliga ägomönstret ger landskapet ett ålderdomligt utseende. I västra delen av området, söder om Fjälkestad, finns en gammal enefälad. Vid Balsberget finns en stor grotta som är delvis är naturlig men här har även brutits och bränts kalk.

Motiv för bevarande

Genom de olikartade objekten och mil­jöerna åskådliggörs en kontinuitet i kul­turlandskapets utveckling sedan förhis­torisk tid. Den agrara inriktningen har dominerat. Värdefulla element är forn­lämningarna, den till Råbelöv knutna bebyggelsen, skansarna, alléerna, de vidsträckta åkerfälten och betesmarker­na samt Helmershus, fruktodlingarna, byggnadsbe­ståndet i Ekestad och spåren av kalkindustrin.