Kulturmiljöprogram: Hörby
Hörby har i jämförelse med flertalet skånska stationssamhällen en annorlunda historia, där expansionen inleds redan på 1600-talet med gästgivaregård och tingshus och förstärks med marknaden på 1700-talet.
Hörby har ett centralt läge i Skåne, i Ringsjötraktens övergångsbygd mellan skog och slätt. Fornlämningar från järnålder i omgivningarna indicerar bebyggelsekontinuitet från första årtusendet e Kr. På 1100-talet anlades en kyrka på platsen. Kyrkan ombyggdes i det närmaste totalt på 1890-talet då en ny och större kyrka byggdes parallellt med den gamla, som infogades i den nuvarande byggnaden. Längs Hörbyåns norra strand och öster om kyrkan låg före skiftet den gamla bondbyn, omfattande ett 20-tal gårdar. Från bondbyn finns huvudsakligen de gamla bygatornas (Råbygatan och S:t Olofsgatan) sträckning bevarad. Någon enstaka gårdslänga, gårdsbebyggelsen Carl Lindqvists spannmålshandel och några gathus finns också bevarade från tiden före skiftet. Kvarntorps kvarn vid Hörbyån finns också från tiden före skiftet.
Knutpunkt
Hörbys läge längs riksvägen mellan södra Skåne och Kristianstad, och i förlängningen Småland, innebar att resenärer med behov av kost och logi passerade. Gästgivaregården i Hörby anlades på 1660-talet (Se ”Gästgivaregårdar” under ”Kommunikationernas landskap”). På 1600-talet stärktes också Hörbys roll som administrativt centrum och ett tingshus uppfördes 1697. Hörbys strategiska läge, gästgiveriet och rollen som häradscentrum i Frosta härad var förmodligen orsaker till att S:t Olovsmarknaden i Hallaröd flyttades till Hörby i mitten av 1700-talet. Byns roll som centralort för omlandet förstärktes ytterligare. Troligen är det vid denna tid som Gamla torg får sin form. De många torgen som tillkommit i Hörby visar att marknaderna varit viktiga för ortens utveckling. Gästgivaregården ersattes år 1900 av Stora hotellet, en pampig fondbyggnad vid Gamla torg. Hotellet ritades av Alfred Arwidius från Malmö och uppvisar en blandstil mellan jugend och nationalromantik. De branta taken påminner om Slottet och andra byggnader vid Alnarps lantbruksinstitut där Arwidius var lärare i husbyggnadsritning och även ritat en del av institutionsbyggnaderna.
Bebyggelsen
Tingshuset eldhärjades 1881 och ett nytt stod färdigt fyra år senare, även detta hus ritades av en arkitekt från Malmö: Salomon Sörensen. Byggnaden uppfördes i en nyrenässansstil som Sörensen gärna använde sig av vid denna tid, det var också en stil som passade byggnadens funktion. Båda byggnaderna är tillkomna runt sekelskiftet 1900, men uppvisar samtidigt en kontinuitet som sträcker sig ner i 1600-talet. Den bebyggelse som finns kvar från den tid Hörby var en viktig knutpunkt och marknadsplats är av högt ortshistoriskt värde.
Med näringsfrihetens införande i mitten av 1800-talet upplevde Hörby en hastig tillväxt med flera handlare och hantverkare. En första stadsplanekarta för området norr om kyrkan och gästgivaregården upprättades 1879, vilken visar en enkel rutnätsplan med tomtstyckningar som beredde plats för en bebyggelseexpansion på flera hundra procent. Gatunätet finns bevarat i dagens Hörby. Däremot har endast ett fåtal byggnader från denna period bevarats.
Järnvägens påverkan på Hörby
Med järnvägens ankomst 1882 (Höör-Hörby Järnväg) inträffade nästa expansiva fas i Hörby. Stationen placerades norr om den dittillsvarande bebyggelsen och när fler banor anslöt – järnväg till Kristianstad 1886 och till Eslöv 1896 – skedde en förskjutning av Hörbys centrum åt norr. Här byggdes det nya tingshuset och mitt för stationen uppfördes ett stadsmässigt järnvägshotell i två våningar. Hörby blev municipalsamhälle 1894 och köping 1900. Nya stadsplanekartor ritades inför municipalsamhällets övergång till köping. Dessa fortsatte på det befintliga mönster som lagts ut med den första planen 20 år tidigare. Nygatan drogs rakt norrut från Gamla torg och blev ortens centralaxel med den nya järnvägsstationen i fonden. En värdig järnvägsgata för ett nytt stationssamhälle. Kvarteren mellan Gamla torg och järnvägen bebyggdes främst med envåningshus, men för att uppnå en stadsmässighet placerades de i gatulinjen så att mer eller mindre slutna kvarter så småningom uppstod. Med järnvägen gjorde också industrialismen sitt intåg. Det var främst livsmedelsindustri med en produktion baserad på vad det omgivande jordbruket gav: bränneri 1872, mejeri 1891 och slakteri 1914.
Verksamhet
1902 grundades Hörby Bruk, som bland annat tillverkade kassaskåp, gasspisar, pumpar, pannor med mera. Samtliga nämnda industrier samt ett elverk, startat samma år som bruket, lokaliserades till ett industriområde öster om järnvägsstationen. Fabriksbyggnaderna uppfördes i rött eller brunt tegel i en karaktärsfull industriarkitektur typisk för sin tillkomsttid. Flertalet byggnader finns bevarade. Vid Bruksgatan och Parkgatan lät ledningen för Hörby Bruk kring 1910 uppföra bostäder för de anställda. Bostadshusen har en kvadratisk planform och säregna tak, vilket skiljer dem från den traditionella gathusbebyggelsen. De är fritt placerade på tomten enligt villaideal. Bebyggelsen är enhetlig till form och skala, trots att många av husen fått nya fasadmaterial. Området har utvidgats successivt med egnahem och mindre villor enligt samma villaideal.
Åren runt sekelskiftet 1900, då Hörby förvandlades från bondby till en stadsliknande tätort tillkom även en mängd offentliga byggnader som banker och affärer samt institutionsbyggnader som skolor och ett lasarett. Lasarettet är rivet, men övriga monumentalbyggnader är viktiga inslag i stadsbilden. Under denna tid etablerades även nya yrkeskategorier, som veterinär och tandläkare. Samhällets borgerskap skapade sina egna miljöer, tydligast i form av stora och praktfulla villor.
Med järnvägarna och industrialiseringen följde även de olika folkrörelserna. 1907 byggdes ortens Folkets Hus och 1940 Sionkyrkan. Folkets Hus hade delvis använts för filmvisningar, men 1925 invigdes biografen Metropol, ritad av malmöarkitekten Fritz Österlind, bördig från Hörby. Den långsmala byggnaden fick en ståtlig, klassicistisk fasad mot Nygatan. Karaktäristiskt är de stora fönstren med plats för bioaffischer och den skärmtaksförsedda entrén. Hörbys första kommunala förvaltning hade varit inhyst i den gamla skolan väster om kyrkan. 1945 byggdes ett kommunhus vid Slagtoftavägen, typiskt för folkhemmet i sin måttfulla skala. Den kommunala administrationen var ännu inte så stor. Tio år senare hade den kommunala förvaltningen vuxit ur sitt hus och ett nytt uppfördes på platsen för den gamla skolan. På så vis var kommunförvaltningen tillbaka till den plats där man börjat. Det nya kommunhuset ritades av Hans Westman, som även ritat kommunhuset i Simrishamn. I det nya kommunhuset – delvis med mosaikklädda fasader där mosaiken lagts i ett korsvirkesmönster, något av ett signum för Westman under 1950-talet – fanns bland annat bowlinghall, provinsialläkare, folktandvård, arbetsförmedling med mera. Efter nästan hundra år av kontinuerlig tillväxt blev andra hälften av 1900-talet en period av mer måttlig tillväxt eller stagnation. Nya villor byggdes och här och var också några flerbostadshus, som HSB:s trevånings lamellhus grupperade runt en liten gård på grannskapsmanér. Dessa utgör tillsammans med Frostaskolan och kommunhuset goda exempel på folkhemmets byggande. 1960-talet inleddes med att järnvägen till Kristianstad lades ner 1961 (banan till Höör hade upphört redan i slutet av 1920-talet). Sex år senare slutade rälsbussarna rulla till Eslöv och Hörby hade inte längre någon järnväg. Både riksväg 15 (nuvarande E22) och riksväg 13 passerade ännu rakt genom Hörby, så för den allt mer bilburna befolkningen var förlusten av järnvägen i realiteten kanske inte så farlig. ”Gröna vågen” och det ökade intresset för att bo i småhus gjorde Hörby populärt på 1970-talet. Det byggdes spatiösa och trafikseparerade bostadsområden med typ- och kataloghus och ytkrävande fritidsanläggningar som utomhusbad och idrottsanläggningar. På senare år har det mer handlat om att förvalta det man har än att bygga nytt, eller att förtäta. Ett omstritt nybyggnadsprojekt och förtätning var exploateringen av det gamla banområdet (som länge använts för busstrafiken), där stationshuset byggdes om till bostäder och KB Arkitektlaget Skåne ritade några nya bostadshus som byggdes på banområdet.
Motiv för bevarande
Hörby har i jämförelse med flertalet skånska stationssamhällen en annorlunda historia, där expansionen inleds redan på 1600-talet med gästgivaregård och tingshus och förstärks med marknaden på 1700-talet. Byggnader och torgbildningar förknippade med detta tidiga expansionsskede är av stor betydelse. Även stadsplanemönstret norr om Gamla torg är intressant och ovanligt, i så motto att det är tillkommet före järnvägen. Tillsammans visar detta en tidig tätortsutveckling, som framför allt berodde på näringsfrihetsförordningarna 1846 och 1864 samt ortens geografiska läge, men däremot helt oberoende av järnvägen. Från slutet av 1800-talet genomgår Hörby en hastig utbyggnad med järnvägar, industrialisering och befolkningsökning. Här känner man igen mönstret från andra stationssamhällen. Karaktäristiskt för Hörby är handelns betydelse och de många torgen, som tidigare använts för handel, är av stort värde. Hörbys roll som regioncentrum manifesteras i en stadsmässig bebyggelsestruktur och flera märkesbyggnader, delvis ritade av framstående arkitekter.
Aktuellt för detta besöksmål
Just nu har vi inga nyheter. Men håll utkik här efter kommande nyheter.