Kulturmiljöprogram: S:t Olof
Trakten kring S:t Olof har varit bebodd under förhistorisk tid, vilket ett flertal fornlämningar visar. I samhället finns bland annat en domarring. Kyrkan från 1200-talet, men är till största del från 1400-talet, och var patronatskyrka till Bollerup under medeltiden. Intill ligger S:t Olofs källa, vilken folk besökt och tillbett under århundraden. Här ligger också församlingshemmet vars äldsta delar är från 1800-talets början.
Prästgården uppfördes 1931, och är en vitputsad tegelbyggnad. Den ersatte en äldre föregångare. Den äldsta omnämnda profana byggnaden är S:t Olofs gård, som omtalas redan 1506. Gården ersattes på 1770-talet med nya byggnader. Byns skola uppfördes redan 1810 och var ett kombinerat skol- och fattighus. Mellan åren 1910 och 1965 användes huset som ålderdomshem och blev sedan skolmuseum. Ytterligare tre skolbyggnader uppfördes i S:t Olof, en från 1867 och de andra två från 1890-talet.
Under 1800-talet var S:t Olof en centralort för det omkringliggande landskapet. Befolkningen ökade successivt och byn försågs med poststation och sockenbibliotek. När järnvägen drogs genom S:t Olof 1901 inleddes ett nytt skede. Järnvägslinjerna var Ystad-Brösarps Järnväg (YBJ) och Gärsnäs-S:t Olofs Järnväg (GStOJ). Den lilla bondbyn utvecklades till att bli ett stationssamhälle. Strax öster om byn uppfördes en stationsbyggnad med tillhörande lokstall och magasin, och ett järnvägshotell. S:t Olof kom därefter att bestå av två delar, dels den gamla bykärnan kring kyrkan med mindre korsvirkeslängor och ett flertal gathus invid Byvägen, dels området kring järnvägen med tegelbyggnader.
Med järnvägen kom också industrierna. I S:t Olof anlades bland annat ett mejeri, 1909,och ett bränneri, 1910. Dessa industrier var karaktäristiska för Skåne i allmänhet och Österlen i synnerhet (se vidare ”Brännerier” och ”Livsmedel” under ”Industriella landskap”). De två industrierna låg utmed Byvägen. S:t Olofs andelsmejeri inköpte 1909 ett nedlagt privatägt mejeri. Verksamheten inrymdes i en tegelbyggnad med bottenvåning av kvaderhuggen gråsten. Bränneriet är en gul tegelbyggnad med detaljer i rött tegel.
Järnvägen lades ner i slutet av 1960-talet. Sedan 1971 används sträckan S:t Olof-Brösarp för museitågtrafik och trafikeras under sommarhalvåret.
Motiv för bevarande
S:t Olof har varit av stor betydelse sedan tidig medeltid och bebyggelsen visar en lång kontinuitet. Viktiga element är bykärnan med den medeltida kyrkan och de administrativa byggnaderna som skolor, bibliotek och poststation, samt stationssamhällets byggnader, främst med station, godsmagasin och lokstall. Järnvägsstationen och industriminnena som mejeriet och bränneriet visar på byns utveckling under 1900-talet.
Aktuellt för detta besöksmål
Just nu har vi inga nyheter. Men håll utkik här efter kommande nyheter.